Kulturupplevelser i ottan

Det går inte att ha tråkigt när man är ute tidig morgon för att väcka kroppen. Under en timmes tid känner man sig allt annat än ensam och hittar mycket inspiration och underhållning.

Inte nog med att utsikten av hav, strand, skyskrapor och lyxboende förgyller ens syn. Man möts även av en uppsjö av löpare i alla åldrar, gångare som tar sig fram i alla möjliga stilar. Riktigt underhållande att bara betrakta hur olika vi människor kan se ut – den personliga löp- och gångstilen är jämförbar med något så orginellt som tumavtrycket.
Under timmens gång hinner jag se hundägarnas samlingspunkt på en gräsplätt som ser ut som speeddating för hundar. Så sött!
En grupp eller enskilda personer som vallas runt av sin pt i världens kanske finaste miljöer för att uppnå sina mål. De drar i gummiband, jobbar med medicinbollar, gör armhävningar och springer uppför en kulle. Ser ut att vara ett helt ok jobb i den miljön som pt.
Tanken slår mig att jag är glad att min egna drivkraft är så stor och lockelsen av denna magiska miljö gör att jag inte är i behov av en pt för att träna…

Nästa syn när jag kommer till den delen då jag springer på den packade sanden på beachen, är alla modellfotograferingar. Varje dag står det bussar o polisbilar där tjejerna fotas. En häftig syn för en svensk som inte ser det varje dag hemma…dessa smala modeller möter man även promenerandes på stranden där jag själv och många andra springer. Det går inte att ta miste på dem då de är så extremt smala!
Tanken slår mig att det måste vara tufft att ständigt ha pressen på sig att se bra ut och hålla sin låga vikt och därmed rimligtvis tänka på vad man äter. Inget lätt och glamoröst jobb i mina ögon!
Nästa syn är en grupp yogisar på stranden. Ser härligt ut! Önskar det vore så varmt hemma att yoga vid havet vore möjligt oftare.

Mornarna är härliga pga alla dessa synintryck och möten. För mig är det en upplevelse att se hur en morgon ter sig i ett annat land. Jag behöver inte ett minutschema med utflykter och knäppa massa foton på museer och statyer för att ha sett ett resmål. Hellre tar jag mig omkring och insuper atmosfär och reflekterar över vardagliga synintryck.

Den enda statyn värd att fota

Invigning av nya asicsskor.

Nu är det dags igen – promenad och utegym väntar i soluppgången

Nya vanor i Miami

Det är intressant hur fasta vanor snabbt och lätt ändras på semestern utan att man saknar dem.
Hemma är jag en rutinmänniska som gillar kontroll (men försöker släppa den) och planering. Dessa två saker kan vara negativa om de går till överdrift. Själv känner jag snabbt när det blir för mycket inrutat och då trivs jag inte. Jag har bränt ut mig på att planera o kontrollera tidigare i mitt liv och därför jobbar jag ständigt med den hårfina balansen mellan kontroll/ta-det-som-det-kommer och planering/spontanitet.
På semester passar det utmärkt att träna på detta. Man känner inte till allt på stället, rutiner med tider o aktiviteter blir annorlunda. Det är lättare att bryta vanor i ny miljö där andra saker än hemma lockar en.

Automatiskt har jag funnit mig till rätta i att inte veta dagens ”schema” för dagen – vi har tagit det lite efter hand efter vad vi hinner o orkar för dagen. Inget pressat stressat schema! Hellre en aktivitet mindre o att njuta av det vi hinner än att stressa så att man blir sur o gnällig.
Tidiga mornar har det dock blivit, precis som hemma. Men inte lika tidigt o med utsövda kroppar. Motion innan det blir för varmt är underbart denna tidpunkt på dygnet.

Det blir mycket mindre träning än hemma så blir det ändå återhämtning för mig att ”bara” träna en gång per dag. Jag vill inte att träningen ska ta tid från annat vi vill göra här. På morgonen passar dock perfekt innan allt öppnar eller att solen går upp och beachen väntar. Därför blir det heller inget gym att besöka då jag varken vill gå inomhus för att träna eller passa tider till pass.

Matrutiner är jag noga med hemma för att orka träna mycket samt för att jag gillar vissa mål mat som alltid blir standard (gröt, vitkålsallad, bars, kesella).
Här blir det helt annat och utbudet är gigantiskt med restauranger o mat vi vill prova. Saknaden av matvanor hemma finns inte.
Här blir det tre stora mål om dagen ist för 7 mindre mål hemma. Kroppen mår lika bra för det! Måsten kring rutiner sitter oftast i huvudet tror jag. Det brukar vara min erfarenhet under varje semester.

Bagel o muffin efter långpass. Sen stod jag mig ända till middag då det blev mexikanskt och coldstoneglass ( man mixar glass med topplngs typ kakor- cookiedough och karamellsås).

Det funkar lika bra att gå på hunger och känsla som att planera kost efter träning och tider. bra att prova andra sätt med vanor än hemma för att upptäcka att kroppen fixar det mesta.

Miami

De första dagarna har gått snabbt samtidigt som vi har hunnit uppleva mycket. Bara att strosa runt, kolla in affärer, restauranger, miljö, folk o natur är upplevelse o semester för mig!

På mornarna har det blivit löpning, promenad eller styrka på utegymmet på stranden. Helt underbart att komma ut i top o tights tidig morgon innan det blir jobbigt varmt för träning.

Chins

Vi njuter av milslång strand att gå, springa o sola på.
Cruisat i vår hyrda Jaguar till Fort Lauderdale, yogakonvent i west Palm beach och shopping på sawgrass mills.

7 plagg på polo sport för 700 kr!! Samt puma löpardojor för 350, asics för 700… Har fått massor med kläder för relativt lite pengar. Passar dessutom på att leta roliga grejer i mataffärer där det finns ALLT. Har just ätit protein-riskakor, häromdagen blev det en typ av glass gjort av wheyprotein. Men det blir även am klassiker som bagels o hamburgare

Det är oerhört SKÖNT att slippa tider att passa, kunna göra vad man vill när man vill, ta det allmänt lugnare, inga måsten, mindre planering och njuta av härliga Miami. Jag har varit här förut som aupair men gillar det mycket mer nu än då. Dels för att det nog är mindre ”skit” här nu och för att jag uppskattar andra saker idag jmf med då.
Nu är det läggdags och imorgon väntar sista långpasset innan halvmaran om en vecka.

Going to Miami….

Igår gick jag på ett Yinyoga-detox pass på prebalans. Yinyoga är motsatsen till yangyoga (så klart) där yin står för den lugna yogan som man kan beskriva med djuuuup stretching där man håller varje position i minst fem minuter. Syftet är delvis att komma på djupet i kroppen – komma förbi musklerna och arbeta med leder och skelett. När man befinner sig i en position där det gör lagom ont och samtidigt slappnar av i musklerna så kommer man djupare in i kroppen .

Detox i detta pass innebar att vi jobbade med asanor (positioner) där levermeridianen (energiflöde) stimulerades. Levern är ju kroppens ”reningsverk” och när den aktiveras via olika positioner så blir det en form av detox.

Vi jobbade även mycket med att få upp rörlighet i höfterna. I höfterna sitter mycket känslor om man tror på yogans lära, vilket jag gör. När man får upp spänningar så kan dessa känslor komma upp till ytan. Inte ovanligt att man blir ledsen, glad, trött eller pigg. Det låter kanske flummigt så man måste UPPLEVA det för att våga tro på det.

Sedan jag började yoga för ett år sedan har jag blivit mycket mer medveten om mina känslor och tankar, speciellt de som jag kanske inte vill lyssna på (som trötthet ex.). Ofta får jag tid och ett stilla sinne under och efter yogan, som gör att jag kan känna efter mer.

I lördags gick jag till yinyogan ganska trött och seg. Jag gick där sedan ifrån pigg och framförallt mycket gladare!   Det var underbart! Min kropp och framförallt höfter hade dessutom ”luckrats upp”. Efter att ha suttit i ”trollsländan” (benen utåt och överkroppen framåt över benen) i tio minuter och sen när vi skulle lägga oss på rygg så knakade det rejält i min korsrygg. Där har jag nästan alltid låsningar och de luckrades nog upp. Coolt!

Tyvärr varade smidigheten inte så länge eftersom jag sprang långpass lite senare på dagen och då blir jag alltid stel igen. Löpningen är INTE bra för att behålla min smidighet i höfter och ländrygg.

Idag, söndag, kom tröttheten tillbaka med råge. Det blev nog lite tufft med löpning+backintervaller i fredags, yoga/långpass lördag och sen spinning+cirkelträning söndag. Söndagens pass fick jag slita mig igenom fastän jag körde medelhårt : / . En sliten, trött och icke återhämtad kropp ville mest vila. Det kändes dock värst i cirkelpasset och jag vill verkligen inte bryta ett pass mitt i allt när man är 50 deltagare och det ”bara” är 40 min intensivt jobb….

…jag peppade mig med att det snaaaaaart är semester!! Tisdag morgon går vårt flyg mot Miami där vi stannar i två veckor för att sola, bada, vila, äta gott, shoppa, kolla NBA, besöka Everglades, träna, springa halvmaran, fira f-dag och resten står skrivet i stjärnorna……

….det blir så lite planering som möjligt- endast halvmaran och NBA är spikat för vi vill gå på dagsform, lust, väder och energi när vi gör upp dagens planer. Vi har hela två veckor på oss att hinna med det vi vill så det är lugnt.

Semestern känns sååå välbehövlig efter en rätt händelserik höst/vinter för oss båda. Många i min omgivning har varit med om omvälvande händelser vilket även har påverkat min energi och mitt mående. Jag har genomfört mitt första halvår på en ny arbetsplats och dessutom börjat utbildning. Träningsmässigt har jag kört hårt (14-18 h/vecka) i tre månaders tid utan en endla lugn vecka. Det har gått bra men senaste månaden har jag känt mig mer eller mindre sliten till och från. I synnerhet de två sista veckorna då jag har kört mer än någonsin. Kanske lite för att jag vet att det snart är ”vila”? Typiskt mig…

Ser framemot spontanträning i Miami ändå. Tänk att springa längs havet, på stranden och i parker med korta tights o linne. AAAAAAAA!!!!! Har också fixat några gratisträningar på gym om vi får lust att utforska kulturen där. Alltid kul att se hur deras pass är, snacka lite med amerikanarna (de är lätta att få kontakt med) och göra av med lite rastlöshet OM den infinner sig.   Även om helvila är jättebra när man behöver så är jag medveten om att jag säkert blir rastlös efter några dagar och då kan det va gött att träna lite innan stranden väntar eller om glassen ger en extra energi.

Vad sägs om dessa passen på crunch?

”The Combine : Train like the NFL pros in this class that will have you feeling like your back in practice by pushing you to your physical limits with sprints, suicides and agility drills. Each class, a different set of exercises will be performed – just to keep the burn moving around.

Ultimate Conditioning : It’s the next level of training. Your muscular strength and endurance will be tested when combined with cardiovascular movement. A total body workout that is challenging and feels like you’re training one-onone with a private trainer. Great for all levels of fitness!

Det blir säkert något blogginlägg under tiden. Tacka vet jag WIFI och I-phone.

 

Pannacotta

Som smartson testpilot har jag testat Ekströms pannacotta som var riktigt god! Smakade lite som mjukglass! Enkel att tillreda genom att koka upp under omrörning, ställa i kylen och sen avnjuta med lite riven choklad som jag valde att toppa den med. Fyra lagom portioner rymmer förpackningen – perfekt och man slipper hålla på med gelatin på egen hand….

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs om fler omdömen här;

http://smartsontestpilot.se/ekstroms-desserter/category/testpiloternas_blogg/

 

Mixmatch

De senaste två veckorna har jag lagt in lite backlöpning på gymmet, vilket har varit skoj efter månader med bara distansträning.

Jag har använt löpband och dess lutning för att få till backarna. Då kan man lätt bestämma grad av lutning, tid, fart och distans på ett kontrollerat sätt. Dessutom behöver man inte springa nedför för att springa uppför igen.

Förra veckan körde jag 12 backar á 400 m (2 min). 1 min ”vila” i samma fart (5 min/km=12 km/h) men utan lutning blev det mellan. Tiden rusade iväg och intervallerna kändes mycket lättare än jag på förhand trott. Pulsen steg mot 85 % av max så det var en gó känsla att INTE bli trött/sliten av 24 min högintensiv träning.

Idag gjorde jag delvis en repris på backträning inomhus. Blandade dock upp passet med lite annat för att variera, mixa och få tiden att gå snabbt. Att vara länge på en maskin kan göra tiden lång så jag körde enligt följande;

4X3 min backlöpning på löpband, 1 min löpvila mellan, totalt 20 min

3X2 min intervaller på crosstrainer, totalt 10 min

5X1 min intervaller på cykel, totalt 15 min med nedvarvning.

Tiden rusade iväg när det blev omväxling och hjärnan luras att det inte är så mycket träning eller ens jobbigt eftersom man tar en sak i taget. Några intervaller här, några där och några till på sista…..

Effektivt och snabbt pass på en timme då jag även hann med att köra axlar och triceps. Är man effektiv så är man!!! Hela fredagskvällen vill jag ju inte lägga på gymmet.

 

 

Trötthet i perspektiv

Jag har alltid ogillat trötthet. Alltid känt att trötthet gör mig låg, sur och omotiverad. Därför har jag alltid försökt att sova ordentligt och tajma aktivitet med vila och kost för att undvika trötthet. Trötta blir ju alla mer eller mindre och på olika sätt.

Vissa verkar kunna stå ut med trötthet och vara glada och bara köra på. Jag har svårt för det och tänker mest på att jag är trött när jag är trött och tänker lätt negativa tankar.

När jag tävlade i fitness lärde jag mig att stå ut med trötthet, för under diet BLIR man trött. Musklerna är trötta, man är segstartad många träningspass, har dåligt med energi i kroppen, är konstant sömnig pga för lite sömn (mycket morgonkardio och många tidiga mornar medför lätt det) men man vänjer sig. På gott och ont. Jag minns att jag vid några tillfällen föll ihop gråtande på golvet hemma för att jag var såååå trött. När jag inte lyssnade på kroppen och körde på trots trötthet så satte det sig till sist på humöret och därmed mina små ”bryt”. Det hände inte ofta men vid ett par tillfällen. Över tid vänjer man sig vid att vara seg och det blir normaltillståndet. Det är därför man orkar köra på för att man sakta men säkert vänjer sig. Därför blir det också med förvåning som man ligger där på hallmattan och gråter… : /

Kroppen kan orka stå emot trötthet i perioder OM de efterföljs av vila!!! Faran blir dock om man kör på hårt konstant och inte tillåter kroppen (eller huvudet) återhämtning.

Stress över lång tid utan återhämtning kan bidra till kollaps.

Förra vintern blev detta ett faktum för mig. Inte trötthet pga träning men av andra orskaer i livet, främst arbetsrelaterade. Då fick jag verkligen känna på att trötthet INTE ALLTID GÅR ATT BEKÄMPA.

Jag mötte väggen för att jag lääääänge hade trotsat trötthet. Jag hade upplevt träningspass där jag kände mig snurrig, jag hade varit på arbetet trots att jag skulle kunnat börja gråta av trötthet vilken sekund som helst. När man är fysiskt OCH/ELLER mentalt trött så blir man labil och får lätt att gråta. Man blir också väldigt känslig och kan bryta ihop för minsta lilla.

Sakta men säkert ökade min trötthet över två års tid. Jag vande mig dock och märkte därför inte att det blev värre och värre. Inte förrän i efterhand kan jag se signalerna som var. När lusten för det som förut varit roligt försvinner – då är man utmattad. När minnet sviker – då har man varit utsatt för långvarig stress. När koncentrationsförmågan vacklar är det också tecken på stress. När kroppen inte orkar träna lika mycket/hårt är det tecken på att återhämtningen är kass pga för mycket stresshormoner i kroppen som bidrar till små muskulära inflammationer. När tålamodet tryter och man agerar ut utan att kunna behärska sig är man ”nere i skorna”.  Det var några av mina symtom.

Sedan denna långa trötta period har jag vissa sviter kvar. För det första tar det låååång tid att återhämta sig efter en sån här djup svacka. Fysiologiskt behöver kroppen tid på sig för att repa sig. Vila, sömn, kost och träning spelar roll. Balans i detta samt att man gör de förändringar i livet som behövs för att få bort det som orsakat kollapsen.

Efter en sån här erfarenhet där jag insåg att JAG HAR EN GRÄNS  och MAN KAN INTE FLYTTA SINA GRÄNSER HUR LÅNGT SOM HELST, så tänker jag annorlunda. Jag har mer respekt för min kropp och mina signaler om trötthet. Med vetskap om att man lättare kan hamna i väggen om man en gång gjort det (o man vill inte göra om det, tro mig) så passar jag mig!

När jag känner trötthet ibland så associerar jag det med den ”mörka tiden” när jag var som värst. Jag kan känna igen känslan och blir då livrädd! Direkt tänker jag att jag behöver vila, sova eller göra något som ger mig mental/fysisk energi. Något som glädjer mig!

Jag märker att mitt huvud (tankar, humör, känslor) har blivit känsligare mot trötthet. De negativa tankarna kommer mycket fortare och därför måste jag åtgärda det snabbt. Jag tror att det blir så för att jag är mer känslig nu, pga att jag drivit mig hårt för bara ett år sedan och att kroppen ev inte har hämtat sig helt.

Tidigare när jag tävlade i fitness och löpning så kunde jag få kickar av att pressa mig över min trötthet. Jag kände mig ”duktig” när jag lyckades pressa mig mer än vad jag på förhand trott var möjligt.

Samma kickar får jag inte längre. Även om jag skulle sätta pers på gymmet eller i löpspåret så ger det inte samma kick. Även om jag genomför ett hårt bra pass får jag inte samma kick. Inte heller om jag springer extra långt eller tränar extra många timmar får jag kickar.

Förra veckan tränade jag hela 18 timmar totalt. Inte fick jag någon kick för det!

Nej, mina kickar är inte alls på samma sätt längre. De finns där men är inte alls lika starka, långvariga eller på samma sätt. Mängd eller maxprestationer ger inte de bästa kickarna.

Dagens kickar kommer istället pga RÄTT KÄNSLA. Idag körde jag ”triatlon” i form av löpning+CXworX(bålträning-lesmills)+spinning. Dryga två timmars träning blev för mig ett ”långpass”, vilket jag gillar att utmana mig i. Blir jag trött, matt och tar ut mig max blir jag mest låg och rädd för känslan av det. Idag var det inte så. Jag kände energi, träffade en trevlig träningskamrat att tjattra med, njöt av bra instruktör och hade positiva tankar. DET vill jag uppnå med min träning!

KÄNSLAN av att orka, vara pigg och glad trots ansträngning  ger mig kickar.

KÄNSLAN av att ha roligt och känna gemenskap i pass ger mig kickar.

KÄNSLAN av fokus, koncentration, avslappning och insikt i yogan ger mig kickar.

Det är alltså INTE RESULTAT i form av tider, farter och vikter som ger mig kickar utan hela tiden KÄNSLAN av att trivas. Trivas är viktigt för att känna glädje och ha energi. Jag vill känna energi för att veta att jag gör det som rätt för mig i hjärtat. Jag kan inte lura min själ och tvinga mig göra saker för mitt egos skull (ex. prestera). Nej, jag kan inte gå emot min känsla för då blir jag trött och negativ. Därför är jag rädd för den typen av trötthet som jag associerar med utamttning (den som varit där vet vad jag menar….).

Detta medför att jag inte kan eller vill tävla eller träna för att prestera. Iallafall inte maxprestationer. Jag kan träna hårt och mycket men bara om glädje, lust och energi finns.

Hur som helst är det intressant hur man i livet kan förändras och hitta ANDRA KICKAR än tidigare. Behoven förändras efter ens erfarenheter och man värderar om.

Jag ska dock villigt erkänna att jag ibland minns mitt gamla sätt att vara och förhålla mig. Vissa bitar saknar jag och vissa inte. Ibland faller jag in i gammalt tankemönster av gammal vana och tänker; ”kanske skulle köra en liten diet bara för att komma i form”. Lika snabbt som tanken kommer så kommer nya tankar om att jag varken är motiverad, ser syftet med det eller får kickar av det. Jag tror att de tankarna kommer för att jag under många år hade det som små mål – att bli bättre- hårdare, mer muskulös, snabbare osv.  Lätt att sakna att ha såna mål faktiskt men samtidigt skönt att slippa pressen. Jag känner ju i hjärtat att det INTE GÅR att genomföra eftersom jag inte är motiverad och inte får några kickar. Utan motivation GÅR DET INTE anser jag. Inte i längden iallafall. Vem vill ha ett mål som bara ger trötthet, nedstämdhet och uteblivna kickar? NOT ME!

 Prestation är inte värt det till vilket pris som helst. Sen är ju frågan VAD PRESTATION EGENTLIGEN ÄR? I min värld är det nog inte samma som förut och inte samma som i mångas ögon. Men det blir ett annat inlägg…..

Jag i svart som välter däck. Bild från aktiverum på FB och bilden togs på tabatan i somras. Kul pass med gemenskap o jävlar-anamma-träning

Träningsstatistik 2011

Jag har noterat varje träningspass i min kalender över 2011. Varje minut finns med och varje träningspass. Idag summerade jag det hela för att jämföra med året innan då jag sprang mer men körde nästan ingen yoga.

Så här såg det ut 2010 resp. 2011 för min del;

2010                                                                                    2011

Löpning; 2659 km                     -                                   2078 km

Löpning i tid; 218 h 27 min   -                                  186 h 35 min

Övrig konditionstr.; 97 h 42 min -                          164 h 52 min

Styrketräning; 107 h 20 min        -                            167 h 55 min

Yoga; 7 h 50 min                              -                             180 h 6 min

träningtimmar/dag; 1 h 22 min  -                             1 h 55 min

Jag hade en misstanke om att jag kanske hade tränat mer 2011 än 2010 men hade egentligen inte koll. Det är mycket ”enklare” att komma upp i träningstid när man kör yoga – ju längre desto bättre och det sliter inte som t ex löpning gör per tidsenhet.

Samtidigt visste jag att jag har löptränat mycket mindre 2011 än 2010. Dock hade jag inte koll på att jag hade kört så mycket mer styrka och övrig kondition (spinning, IW, cykel) jämfört med 2010.

Man kan tydligt se att träningen nu är mycket mer balanserad än tidigare. Det är ganska jämt fördelat mellan de olika aktiviteterna och det är också därför jag inte är lika sliten som jag var när jag körde mest löpning 2010. Jag är mer alltränad nu och variationen i träningsformer gör att jag orkar mer.

Att jag snittar 1 h och 55 min/dag sett över hela året känns som OJ DÅ!. Tiden är ju beräknad som EFFEKTIV TID utan stretching och heller inte tiden jag är inne på gymmet utan bara träningstid. Ibland när jag har tränat 2.5 h på gymmet ( t ex spinning+ bodypump+ yoga) så har jag vistats där i 3.5-4 h. Det går alltid mer tid åt träningen än den som är effektiv tid. Ibland är det inte konstigt att man är trött, när man ägnar mycket av fritiden till fysisk aktivitet och därtill planering, förberedelse och transport i samband med träning.

Nåväl, det är inte TIDEN i sig som är viktig men ibland är det intressant att se hur man har förändrat sin träning, gjort annorlunda och sedan dra slutsatser över vad det har gett, positivt som negativt.

Vi får se hur 2012 blir. Jag har ingen direkt plan utan gör det jag känner för.

Det enda jag vet är att passträning på aktiverum lockar mig och därför blir det ofta många pass. Mycket som är kul och ibland vill jag ännu mer än vad jag orkar och har tid med.

Löningen fortgår på samma ”softa” nivå som hittills. Jag har bokat in Stockholm jubileumsmaraton i juli och kommer att boka mig till New York maraton i november. Det är nämligen sista året jag kan kvala in eftersom gränsen sedan höjs från 3.20 till 3.0 för oss tjejer. Det blir mycket billigare att kvala in på en bra tid jämfört med att åka med springtimetravel och betala surt mycket pengar.   så jag får skrapa ihop flextid i slutet av året för att kunna springa i NY. Klart man får offra sig när man vill nåt extra mycket! NY är mitt drömlopp!

Men redan om 3 veckor kommer jag och Jp att få uppleva ett stort lopp i USA! Vi ska till Miami på semester och springa halvmaraton! Amerikanarna är sanslöst duktiga på att göra spektakel och fest av evenemang så det blir en upplevelse att få springa 2.1 mil genom staden.

Till våren blir det något yogakonvent och förhoppningsvis något yogaretreat i sommar.  

 

 Miami halvmaraton/maraton

 

 

 

Nytt fokus som nyårslöfte?

Nu i ”kom-i-form-tider” och då många har satt sina nyårslöften om att bli bättre människor tänkte jag skriva om motsatsen.

Förvisso kanske att vara en gladare och lyckligare människa men jag tänkte delvis dissa tänket kring kropp, träning, bantning mm eftersom nyårslöften ofta innefattar det.

Ibland och hos vissa personer tenderar kraven på kropp, form och träning gå till överdrift. Hur vältränad, fin kropp och hur bra man än äter så blir vissa aldrig nöjda. Hur ska man ta sig ur det träsket om man känner att det är ett problem för en?

Det kan vara en svår och lång kamp men mycket handlar om att bestämma sig och se syftet i att INTE vara så fixerad vid dessa saker.

Jag tänkte dela med mig av min erfarenhet; både personligen men även kunskapsmässigt från mitt yrke utifrån KBT (kognitiv beteendeterapi).

När man lägger stor vikt vid utseende i allmänhet – träning, kropp och kost i synnerhet, så handlar det om att byta fokus.

Om man är missnöjd och hänger upp sig på att man vill bli smalare, ha mer muskler, gå ner i vikt, gå upp i vikt eller vad det nu kan vara – så väljer man ofta att tänka på detta. Hjärnan selekterar (omedvetet) och ser det som stämmer överens med ens sätt att tänka. Man väljer alltså att se alla vältränade personer omkring en så att man t ex jämför sig (många ggr åt det negativa hållet). Man ser alla tips på löpsedlar, i tidningar och  på nätet. Man snappar upp minsta lilla kommentar eller blick som man själv får och som möjligtvis kan tolkas åt det negativa hållet om sig själv.

Ex. en ung tjej som vill gå ner i vikt och tycker att hon är tjock (fastän hon är normalviktig). Hon råkar höra i lunchrummet på jobbet att någon har börjat på viktväktarna. Snabbt tänker hon att hon också borde göra det. Samtidigt sitter en annan kollega och njuter av ett wienerbröd till eftermiddagskaffet men det lägger inte tjejen märke till. Möjligtvis tänker hon ”usch, hur kan han äta sånt”, men hon tänker knappast att det är det hon själv borde göra. Hennes hjärna och tankar fastnar vid tanken att börja på viktväktarna.

Tjejen går sen till gymmet på kvällen där en ytlig bekant kommer fram och säger hej. För att vara trevlig frågar han om det har blivit mycket julmat i år. Tjejen tolkar det genast som negativt och undrar inom sig om killen tycker att hon har blivit tjock. Hon tänker inte en sekund på att han kanske bara ville säga en trevlig öppningsfras och att han tänkte mest på hur han själv hade haft det under jul. Tjejen tolkar repliken till det som synkar med hennes egna tankar.

Tjejen tränar vidare och ett gäng andra tjejer kommer in i gymmet. Hennes blick fastnar vid en lång, smal tjej med ”slanka muskler” precis som tjejen själv vill ha. Hon kan inte slita blicken från denna långa tjej som är så vacker i hennes ögon. Tankar kommer som ”jag vill också se ut så där. Jag är tjock och borde verkligen skärpa mig. Varför har just jag blivit så här tjock?” Det tjejen missar i det hela är att de andra fem tjejerna i gänget absolut inte ser ut som den långa smala tjejen. En är överviktig, en lite lätt rultig och de andra ganska genomsnittligt tränade och ”normalbyggda”. Men detta ser inte tjejen och jämför sig inte med dem för att se att hon själv inte alls är tjock i jämförelse med dem. Hennes blick och synintryck väljer att se det som stämmer överrens med hennes inre bild av sig själv och med vad hon önskar. Dock blir bilden väldigt skev när hon endast jämför med sin idealbild och inte de andra som är mer lik henne själv.

Detta är några exempel på hur den mänskliga hjärnan selekterar det vi ser, hör, känner och upplever. Är man omedveten om att detta sker så påminns man hela tiden om sitt eget missnöje – i detta fall en tjej som är missnöjd med sig själv och ser och hör allt som bekräftar hennes inre bild av sig själv som tjock och ful.

Om man känner att detta stämmer in på en själv och vill göra något åt problemet så finns det några knep.

Ens ideal kommer kanske alltid att vara ideal men de kan vara skadliga om de går till överdrift. Om man aldrig blir nöjd och har orimliga krav på sig själv kommer dessa selekterade tankar och intryck att göra en skada i form av destruktiva tankar och känslor om sig själv.

När man har ett selektivt tankesätt så har man ofta även beteenden därefter. En utseendefixerad person kanske väger sig ofta, speglar sig ofta, jämför sig med andras utseenden, frågar vad andra tycker om ens utseende, läser om andra likasinnade, läser skönhetstips/träningstips/kosttips.

På detta sätt vidmakthåller man sin syn på sig själv och de krav och ideal man har. Det är svårt att ändra sina tankar och omdömen om sig själv om man ständigt påminner sig genom att spegla sig, läsa om det osv.

Ett sätt att komma en bit ifrån fixeringen är att dra ner på dessa beteenden. Ex. sluta väga sig varje dag, sluta kolla spegeln varje gång man passerar, sluta läsa om alla tips på nätet, i bloggar, i tidningar osv.

När man drar ner på dessa beteenden har man helt plötsligt möjlighet, tid och kraft till annat fokus så som andra intressen, jobb, vänner, familj – vad vet jag?!

Min erfarenhet är att när man fokuserar mindre på något så minskar också vikten av det. Det är som att hjärnan inte påminns och man tänker då inte dessa tankar lika ofta. När man låter hjärnan matas med andra intryck än samma gamla tankar så hinner man få perspektiv på sina negativa tankar och kan lättare ifrågasätta dem.

Det handlar om att prova annat beteende för att upptäcka att livet har annat att erbjuda än det negativa fokus man haft. När man upplever positiva saker på andra håll i livet så kan man lättare lägga bort vikten av det negativa.

I exemplet med tjejen ovan i texten, så slutar hon att väga sig och kritiskt granska sin kropp i spegeln när hon är naken. Livet tuffar på några veckor och hon tänker mindre på vikt och form tack vare att hon inte påminner sig om detta varje gång hon passerar en spegel (vilket händer flera ggr/dag). Efter några veckor ställer hon sig framför spegeln igen och ser återigen sin normalbyggda kropp som hon länge varit missnöjd med. Hon är fortfarande inte helt nöjd men tänker samtidigt:” äh, jag orkar inte gnälla över detta. Jag vill vara glad för det märker jag att jag har varit när jag bara har umgåtts med mina vänner och inte diskuterat dieter och träning.”

Med perspektiv kan man uppnå en mer avslappnad och nyanserad syn på sig själv. Givetvis når man då kanske inte sin drömkropp om man beslutar sig för att sluta fokusera så hårt på den MEN man mår i gengäld desto bättre! Hela poängen är också att med nytt fokus så värderar man annorlunda och den där drömkroppen är inte lika åtråvärd längre. Med nytt fokus spelar  drömkroppen inte lika stor roll längre och därmed slipper man att vara olycklig för den sakens skull. 

Så mitt tips åt dig som är missnöjd med att du är missnöjd. Till dig som ser att problemet är inte att du är ful, fet eller för smal – utan problemet är att du är missnöjd; försök ta bort beteenden (eller minska) där du påminns om dina negativa tankar. Annat fokus ger andra tankar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aldrig blir man nöjd, eller? Jag tror att man kan bli nöjd men vissa får jobba hårt för det.

Några andra bra visdomsord på vägen….

Vågad yoga

Igår såg jag hela dagen framemot kvällen då det väntade 3 h yoga på prebalans. Det var ETT pass jag anmält mig till så det var likt ett maraton fast på yogamattan. Jag har ju tidigare sagt att yoga är lugn träning och inte så ansträngande jämfört med all annan träning jag utövar men igår var det allt annat än lugnt….visst, min kondis är bra så pulsen rusar inte men det krävs uthållighetsstyrka för att göra planka efter planka, hund efter hund, krigare efter krigare och en massa annat…. Det var sagt innan att passet skulle vara mindre intensivt eftersom det var så långt. Kan inte hålla med om att det blev så….men inte mig emot, jag gillar utmaningar och sånt som är olikt min vardagliga träning.

Efter 1 h och 45 min på mattan började det strama rejält i framförallt baksida lår, hamstrings och höfter. Dessa muskler utmanades extra i alla asanor där de tääääänjs ut.

Det härliga med yoga (och duktiga lärare) är att det ofta är ett filosofiskt och tankevärt tema med i passet. Igår förmedlade Petra att vi skulle ”kasta oss ut” och våga prova utan att tänka på mentala och fysiska hinder. Jag gillar ju tanken med att inte tänka så mycket prestation utan bara acceptera MIN förmåga för dagen och gå efter den. I yogan är det tillåtande eftersom alla övningar/asanor kan göras på olika nivåer. Det finns något för nybörjaren och det finns något för den avancerade.

Jag litade fullständigt på Petras omdöme så de tre utmaningarna i passet som var lite svårare vågade jag prova utan att fundera. Jag lyssnade in instruktioner, koncentrerade mig och körde ”all in”. Det funkade! Jag gjorde saker som jag INTE trott på förhand att jag skulle klara.

Jag som haft problem med ryggen pga stelhet i ländryggen, gått hos osteopat regelbundet för att inte ha ont – kunde nu gå från knästående till att sätta i mina händer bakom mig rakt in i bryggan (djup bakåtböjning bakåt tills händerna når golvet) och sen från bryggan gå tillbaka till knästående utan hjälp.   TJIHOO vad coolt att min rygg pallade det och att smidigheten har jobbats upp så pass under 2011.

Jag tänkte inte på det under passet men förstod under avslappningen att jag nog hade fått en del adrenalin av dessa små kickar, för jag kunde inte slappna av och gå ner i djup avslappning. Det var för mycket att smälta från passet som surrade i mitt huvud.

En härlig känsla att få yoga i 3 h tills musklerna skrek; ”inte mer nu” . Jag tror att man tar ett steg i rätt riktning i sin utveckling när man tränar låååånga pass. Musklerna tvingas att ge med sig och man kommer djupare i många positioner. Men det gäller givetvis att vara försiktig så att man inte drar till någon muskel. Återigen, inte gå över sina gränser för mycket utan våga vara lyhörd och inte pressa sig för att prestera, utan bara låta framstegen komma succesivt.

Jag trivs himla bra på prebalans! Det är en härlig gemenskap, stämning och mer personligt än på ett stort träningscenter där yogan bara är EN DEL av träningen. All cred till yogalärarna på aktiverum men det går knappt att konkurrera med prebalans som är inriktat bara på yoga.

Bara att känna doften av rökelse eller doftessenser som cirkulerar i lokalen ger mig nu en härlig yogakänsla (vad nu det är undrar ni?). Den mysiga indiskinspirerade inredningen, yogasalen med naturkänsla och som sagt gemenskapskänslan som ”sitter i väggarna”.

”Lever” fortfarande på passet igår och är innerligt tacksam för att jag har hittat yogan i mitt liv! Tack vare att jag gick in i väggen i vintras – annars hade jag inte gett mig chansen att satsa på yoga. Tack vare de vänner som har inspirerat mig. Tack vare aktiverum som har så bra lärare att jag fastnade. Tack vare prebalans som ligger nära mitt hem och bjuder på grym yoga.

Det finns mycket att vara tacksam för. NAMASTE!

 

 

 Bild på Petra  från prebalans

hemsida (www.prebalans.se)