Det är en konst att våga gå sin egen väg. Våga följa sitt hjärta och göra det man brinner för. Inte nog med att man ska våga satsa, slita hårt och ta sig igenom tvivel på sig själv och jobbiga dagar. Man ska också stå ut med eventuella åsikter som andra har och samhällets värderingar.
Mycket handlar om att passa in i vårt samhälle. De flesta strävar efter att vara omtyckta, någorlunda populära och att vissa viktiga personer tycker att man gör ett bra jobb. Även dessa yttre faktorer påverkar oss så pass mycket att vi ibland inte gör det som vi egentligen vill.
Det handlar om integritet och självkänsla. Att våga stå upp för sina åsikter, göra det man vill och ta andras ”tacklingar” utan att falla som en fura.
Min väg mot att må bra och trivas med mitt liv i det stora hela började just där. Jag tänkte ofta på vad andra tyckte. Vad ska släkten och familjen säga? Vad tyckte min partner? Vad skulle de säga på jobbet/på skolan?
Mycket ”tänk om….”, ”man borde…”, ”alla vet väl att man måste….” osv. Dessa floskler som begränsar oss i vårt fria tänk, gör att vi inte vågar och skapar hjärnspöken i skallen på oss.
Ofta är det inte ens sant, det som vi tror att alla tror om oss. Visst kan man få gliringar om man är kvinna och inte vill ha barn när man är 30 , eller väljer att träna en fredagkväll när andra går på julfest, eller säger ”nej tack” till en välkomstdrink för att man ogillar alkohol, eller hellre vill resa jorden runt istället för att köpa villa….. Ja det finns hur många exempel som helst som är att gå emot den stora strömmen.
Det viktiga är än dock att följa SITT hjärta. Jag tror inte att man som människa blir lycklig av att göra saker för att andra vill det. Ok, små saker måste man göra av plikt, regler, normer och lagar MEN inte ALLTID och speciellt inte på sin fritid när det gäller lagliga göromål.
Det handlar mycket om att inom sig, för sig själv bestämma sig för att det är OK att göra annorlunda. Det är ok att avvika. Det är ok att vara annorlunda. Det är ok att inte känna sig som en vanlig ”Svensson”. Det är ok att vara udda.
När man har accepterat att man inte är som ”alla andra” blir det också lättare att stå upp för det utåt. Då går man med bestämda steg. Man talar tydligt. Man har en bestämd ton. Man visar med hela kroppen vad man vill. Man blir också glad och det hörs att man gör det av lycka. Man strålar…..
Då är det svårare för skeptikern att ”sätta” sig på en. MEN om DU tvivlar så bjuder du också in till att få kritik. En flackande blick, ett tvekande steg och en darrig röst är väldigt lätt att klanka ned på.
Det är ingen slump när det gäller om man får kritik för den väg man väljer. Helt enkelt är det så att den som har bestämt sig och trivs med det den gör får mindre kritik. Den som visar i längden att den inte viker ner sig för några påhopp, den som kör på i sitt race dag ut och dag in – den blir till sist accepterad för den den är.
Det ligger något i ”du måste acceptera dig själv för att andra ska göra det”. När andra gör det är det lättare att fortsätta sin väg mot målet….
Min väg mot nästa års idrottsliv börjar ikväll. Planen spikas ikväll. Ihop med 60 andra löpartokar blir det planering, målsnack, skoj, käk, lek och gemenskap ikväll.
Min väg är inte den vanligaste. Efter årens lopp längs denna väg har jag dock hittat andra likasinnade att gadda ihop mig med. Det finns de som tänker som en själv, även om det ibland inte känns så. Gemenskap är härligt! Det bekräftar, peppar och sprider vänskap och glädje!
