Elitidrottande kvinnor, är det hälsovådligt?

Många som tävlar i fitness och är vana vid att gå på diet får lätt problem med menscykeln. Många tror att det är farligt och hälsovådligt när mensen försvinner. Så har jag också trott.

Själv har jag inte haft några problem  med menscykel de senaste åren fastän jag har legat på en låg fettprocent. Trots att jag inte äter p-piller eller tar andra hormonpreparat (p-piller-mensen är inte ”riktig”mens) så har det funkat som en klocka tills för några månader sedan. I min tävling i CBB var jag i bättre form än någonsin och det har kroppen också reagerat på genom att sluta menstruera.

Man hör att det är farligt för utan mens kan man bli benskör när man blir äldre. Givetvis tänker man också att fertiliteten påverkas,vilket är skrämmande för de som vill ha barn någon gång.

Jag har funderat ett tag på vad jag ska göra åt min icke befintliga mens. Jag kommer ju att hålla min goda form för att kunna springa fort och för att jag gillar det. Sätter jag då hälsan på spel? Det är det ju inte värt! En enkel lösning skulle kunna vara att äta p-piller för att tillföra det hormon som jag förmodligen har lite av just nu i kroppen. Det värsta är att sist jag åt p-piller för några år sedan mådde jag pyton och blev näst intill deprimerad. Jag fick kämpa för att vilja gå till jobbet och träningen blev si så där. DET är heller inte värt det!

För en tid sedan fick jag ett glädjande besked som jag vill dela med mig för att slå hål på en del myter kring elitsatsande kvinnor som inte har mens.

En till mig närstående läkarkontakt som jobbar med dessa frågor kunde hjälpa mig att ge den information jag behövde. Detta besked citerat nedan är dessutom information från en hormonexpert;

Att du tränar mycket motverkar ev benskörhet mycket. Benskörhet skall du inte vara rädd för bara för att du inte har mens, träningen motverkar detta, sannolikt med råge! Du behöver inte äta p-piller för att motverka benskörhet, och du behöver inte ha mens för att motverka benskörhet. Övervikt skyddar mot benskörhet, undervikt ökar risken för benskörhet. Jag vill ändå inte rekommendera dig att gå upp i vikt – vikten är inte en så betydelsefull faktor. Återigen, din träning stärker skelettet.

Läkarens svar på om man kan bli gravid trots utebliven mens;

om du inte har mens pga att du tränar mycket är det inget fel på dig, och då ligger äggen och väntar i äggstockarna utan att må dåligt, och när du senare åter börjar få ägglossning=menstruera bör det hela funka som det skall. MEN, det förutsätter ju att du drar ner på träningen för att du skall få mens för att bli gravid om några år när (om) det är dags. Fortsätter du träna så mycket att du inte får mens så får du inte ägglossning heller sannolikt, det hänger oftast ihop, och utan ägglossning är det liksom svårt.

Men jag ser som sagt inga hinder att fortsätta träna och fortsätta att inte ha mens tills vidare.

Vad gäller hjärta/kärl är det ju så att östrogen har en skyddande effekt, det är därför gubbar får fler hjärtinfarkter än damer, men även i detta avseende kan du känna dig helt lugn. I och med träningen ligger du i absoluta låg-låg-riskgruppen för hjärt/kärlsjukdomar, vilket även förstärks av att du inte är tjock. Till yttermera visso har du säkert as-bra kolesterolvärden.

Jag vill observera att dessa råd som JAG har fått utgår från en elitsatsande person som tränar mycket, har låg fett% OCH äter bra! Jag äter näringsrik mat och svälter mig inte! Om man svälter sig och har ätstörningar gäller texten ovan INTE. DÅ utsätter man hälsan för stora risker men det är inte det texten ovan syftar på.

Texten ovan handlar om kvinniga elitidrottare som lever hälsosamt och har utebliven mens pga all träning och låg fettprocent. Till saken hör också att man inte tar några ANDRA hormonpreparat (otillåtna). Hur kroppen skulle må då kan jag bara spekulera i….

Så frågan är om man som fitnesstävlande behöver bli så förfärad och rädd för utebliven mens? Det är för de flesta övergående då många ser till att gå upp i vikt efter tävling. I fitnessvärlden glömmer man lätt att det finns många andra idrotter där tjejerna har låg fettprocent men klarar sig utmärkt ändå! De kan få barn, mår bra och har hälsosamma kroppar.

Det är ganska intressant i texten ovan att i mitt fall är MOTION och TRÄNING är viktigare  än östrogen för att motverka benskörhet. Jag visste inte att det var så. Det är lätt att ”hacka” på elitidrottare för att de lever extremt. ”Svenssons” gör gärna det samtidigt som de själva äter chips och röker….. jag menar, vem ska tala om hälsa?

Jag upplever också att media har en förmåga att överdriva saker, dra det till sin spets och se ”svaret eller vitt” på saker och ting. Bara för att man som anorektiker riskerar benskörhet så betyder det inte att ALLA med lite fett på kroppen gör det. Det finns en gråskala, vilket är så lätt att glömma i många fall.

Givetvis är det inte optimalt hälsomässigt ur alla synpunkter att elitidrotta. MEN i mitt fall gör jag VALET att ägna min fritid åt det jag ÄLSKAR. Jag gör hellre det än dör olycklig och gammal bara för att få leva några år mer (som olycklig whats the point?). DOCK känns det skönt att jag inte behöver vara rädd för att vara benskör när jag är 40.

TACK TL för denna info! Hoppas fler blir lugnade….

 

Changing challenge

Jag tänkte fortsätta prata om förändring. Hur ska man göra för att ändra det oönskade beteendet? Jag skrev om det litegrann förra veckan. Dock är det inte enbart genom att läsa en text på 300 tecken som hjälper. Det är mycket mer än så och oftast räcker det inte att läsa om det. Man måste öva, bolla tankar, prata med någon kunnig inom området och försöka igen. Träna, träna , träna och våga prova prova prova. Man lär sig av sina misstag och mindre lyckade dagar….

När vi säger att vi VILL något så kan man försöka förstärka det hela genom att gå till botten om VARFÖR man vill. För att öka motivationen mer kan man bena upp och gå till botten med hur en förändring skulle påverka ens liv.

Att fantisera hur livet skulle bli på olika områden om man gjorde den där efterlängtade förändringen kan vara till nytta de dagarna man tycker att det är tufft och vill strunta i det hela.

Ex. Jag vill sluta jobba och börja studera men vågar inte riktigt satsa. För att motivera mig till att våga kan jag då skriva ned hur en förändring skulle påverka mitt liv positivt.

Hur skulle mina relationer påverkas?

Hur skulle min ekonomi påverkas (nu och framåt)

Hur skulle min boendesituation påverkas?

Hur skulle min fritid påverkas?

Hur skulle min karriär påverkas?

Hur skulle mitt psykiska mående påverkas?

Hur skulle mitt fysiska mående påverkas?

När man har kartlagt detta kan man sedan förstärka det positiva genom att skriva ned dem och påminna sig om detta när det kommer tveksamma dagar.

Likaså kan man kartlägga de negativa följder som en icke förändring kommer att ge. Vad händer inom alla livsområden om jag inte slutar jobba och bestämmer mig för att studera? Är jag villig att betala priset?

Ibland behöver man mer än ett tillfälle att fundera och skriva om detta. Kanske finns det en eller flera andra anledningar som ligger bakom viljan till förändring. Är du ärlig mot dig själv med dina argument? Vill du göra det för dig själv eller för någon annan eller för att det förväntas av dig?

Våga ta utmaningen! Våga förändra! Våga utvecklas! Det är värt jobbet!

Ingen träning utan kaka!

Det är gott att baka med lite friare händer när det inte bara behöver vara protein i allt jag gör nu. Igår blev det även ”sött bröd” som jag ska ha efter träning istället för proteindrink och torra riskakor. Härligt gott blev det!

Kaka efter träning;

70 g bran/frukt-musli

30 g havregryn

50 g torkat äpple

70 g chokladvassle

10 g honung

10 g carobpulver (eller kakao)

1 msk kardemumma

1 äggula

2 äggvitor vispade till hårt skum

lite funlight-äpple

1 tsk bakpulver

Rör ihop alla ingredienser väl till en smet. Smeten blir ganska lös som sedan hälls i en insmord brödform alt. muffinformar. Grädda i ugnen på 175 grader i ca 20 min eller tills kakan stelnat. Muffins går gissningsvis lite fortare.

 

 

 

 

 

 

 

Jag delar min kaka i fem delar som jag tänkte ha som mellanmål eller efter träning innan jag cyklar hem och äter middag.

En del innehåller; 180 kcal, 15 g protein och 18 g kolhydrater.

MUMS MUMS

 

Alternativ vecka

Veckan med alternativ träning är nu slut. Det har varit varierat, späckat och roligt att testa annorlunda saker som jag inte är van vid i träningsväg.

I måndags blev det 11 km morgonjogg vilket kändes lätt och gick ganska fort. På kvällen testade jag cirkelträning efter ett rygg/bicepspass. Cirkelträning var 14 stationer i en sal med både kondition och styrka. Vissa styrkeövningar var riktigt tunga och jag kände mina svagheter när det kom till funktionell styrka. Svaga strama höftböjare och en korsrygg som är spänd och icke i balans (vet ej varför) gjorde sig till känna. Roligt dock med ett pass som faktiskt var tungt och inte lätt som en plätt!

I tisdags gick jag på indoor walking på lunchen. Det var pass med instruktör där alla deltagare hade en sk crosstrainer. Man kan göra det riktigt tufft med hjälp av motståndet och jag tyckte att det var jämförbart med spinning fast man mer ”sprang” än cyklade. Säkert ett bra pass för mig om jag vill träna ”löpstyrka” med hjälp av motstånd. Senare på kvällen sprang jag 15 km med Göta. Lätt gick det också! Oförskämt lätt.

I onsdags körde jag ett benpass med fokus på excentrisk träning. OJ, jag är svag men det kommer…..eller skit samma! Jag behöver inte vara så stark som tidigare! Lär väl ta lite tid att tänka om när det gäller styrkan.. Direkt efter det körde jag core-mix som var ett styrkepass i grupp med gummiband och hantlar. Ganska mesigt pass för mig förutom när det kom till bålstyrkan och korsryggsövningar. Precis de övningarna jag behöver mer av för att mjuka upp en stel rygg. Jag fick bra tips och idéer när det gäller övningar jag kan köra själv för korsryggen.

Torsdag morgon bjöd på 12 km löpning i snöblask , avslutade med 300 m backe som gav bra puls! Härligt! På kvällen körde jag bodypump vilket var förvångansvärt lätt. Sist jag körde Bp för några år sedan hade jag problem med vikterna men nu var det lätt att orka med uthålligheten. Kanske har jag redan blivit mer uthållig istället för stark? Bra isåfall!

Igår, fredag, blev det först axlar/bröst/triceps i gymmet följt av 30 min intensiv spinning och 30 min core. Jag pressade mig extra i spinningen då jag kör det som alternativ för kvalitéts-löpning nu. Inga intervaller i löpningen på ett tag så då passar spinningen fint för att jobba upp pulsen, även om det känns som mer ”styrka” för benen än pump för hjärtat. Core gav mig ytterligare övninar och tips för att stärka min bål/rygg. NICE!

Idag, söndag, tog jag det lugnt och endast 90 min yoga. Klassisk yoga som passade min nivå fint! Jag är inte jättevan men har testat en del när det kommer till yoga. Bra ”stretching”, närvaro, lugn, fokus inåt och att bli harmonisk. Min sega lördagskänsla försvann tack vare yogan!

Fick inspiration och vilja att göra en massa saker här hemma så det blev julklappshandling, bakning och snart matlagning. Snart väntar bio och imorgon blir det firande med kära pappa. Jag längtar också väldigt mycket till morgonlöpning imorgon. 19 km ska det bli. Nu börjar distanserna trappas upp inför marathon i april. Jag är jättesugen och ivrig att komma igång med mycket löpning men påminner mig om att det bara är första veckan och fortfarande ”vila” /lågsäsong.

Verkligen att rekommendera att ta en alternativ vecka någon gång då och då. Testa gärna ett annat gym än det du brukar gå till med nya pass, nya instruktörer och ny inspiration! Inte fel alls!

Ett av resultaten till min inspiration blev detta…..

Juligt bröd

2 dl havregryn

2 dl grahamsmjöl

3 dl dinkelmjöl

2 tsk bikarbonat

1 tsk flingsalt

1 tsk malen nejlika

1 msk kanel

1 msk ingefära

1 dl valnötter

1 dl hasselnötter

1 msk honung

1 stor morot

4 dl lättfil

Blanda alla tora ingredienser väl. Hacka nötterna och riv moroten. Blanda ned i mjölet och häll i filen. Blanda allt samman och häll i en smord brödform. Grädda på 175 grader i ca 75 min tills brödet är fast när du känner på det med en sticka.

Longfix

Att ändra ett beteende tar tid. All förändring sker i en process över tid och beteenden är mycket svåra att bryta över en natt. Många vill tappa i vikt NU, bli vältränade så fort som möjligt och sluta äta godis för evigt.

I stundens hetta kan det verka som världens bästa idé att sätta orimligt höga mål när man just ätit upp ett halvt kg godis och är övermätt. Då kan man ju tycka att man aldrig ska äta det igen…..

Det är inte bara att sluta äta godis. Man behöver gå mer på djupet än så anser jag. Det gäller att analysera sitt beteende. När man har kartlagt i vilka situationer man gör det oönskade beteendet, vad som triggar en och sedan fundera över vinsterna man har av beteendet, då är man en bit på vägen.

Det första man bör fundera på är i vilka situationer man t ex äter godis. Tänk tillbaka på senast du åt godis. Var det i din ensamhet, på fest, på jobbet/skolan eller var? Hur kände du dig innan? Var du glad, ledsen, arg, trött, stressad, hungrig?

Hur kändes det efteråt? Blev du mätt, glad, lugn eller fick du ångest, dåligt samvete, ledsen eller vad?

Fundera över vad du vinner på ditt oönskade beteende. Det finns ALLTID något som gör att vi äter det där godiset även om det medför negativa konsekvenser. NÅGOT gör att vi ”vinner” på det även om det är destruktiva handlingar. Även om du t ex får ångest av att äta godis så är det kanske en vinning med det också. Kanske slipper du tänka, får tröst, dämpar känslor eller flyr tillvaron för en stund.

Alla handlingar föregås av tankar och känslor. När man har lyckats kartlägga vilka känslor och tankar som triggar ett visst beteende kan man börja jobba med dem. Nästa gång man hamnar i en situation som triggar beteendet kan man hejda dig lättare, om man blir varse om sina tankar och känslor.

Det gäller att lära om. Man behöver hitta alternativa handlingar som kan avleda det oönskade och bryta mönster.

Jag tar mig själv som exempel. För några år sedan var jag en person som tröståt så fort jag upplevde jobbiga känslor som ledsamhet, stress, oro osv. Jag flydde känslorna genom att äta. Det gav kortsiktig tröst och fastän jag visste att det ledde till ångest kunde jag inte sluta.

Med mental coach som stöd lyckades jag dock att bryta mönstret några gånger. Jag lät bli att tröstäta och upptäckte att jag inte dog av att vara ledsen. Det var inte så farligt att känna….. Det var ingen lätt väg men med många mentala strategier, en coach som jag visste att jag kunde ringa så gick det….

Idag är det inte svårt att säga nej till onyttigheter. Även då jag blir sugen på choklad och känner att jag inte VILL äta det just då, då kan jag säga nej!  Jag VET att jag gör ett medvetet val.

Mitt val är att undvika konsekvenser. Istället för att stilla det kortsiktiga begäret så tänker jag på konsekvenserna som är så avtändande att jag säger nej. (oftast nej men ibland unnar jag mig)

När jag tänker på konsekvenser som att jag blir missnöjd med min form, blir beroende av socker (socker triggar bara sug), får dåligt samvete om jag äter för mycket, jojobantar eller andra negativa saker. Dessa negativa konsekvenser är såååååååå avtändande i mitt huvud att jag VÄLJER att avstå. Tack vare att jag avstår så SLIPPER jag en konsekvens som ovan – missnöje.

Vi människor handlar på ett visst sätt för att få något positivt ur det.

Vi människor handlar också för att undvika en negativ konsekvens.

Själv har jag bytt ut mitt godisätande som ledde till ångest mot hälsosam mat för att slippa ångest.

Även om jag KAN äta godis med måtta ibland så passar jag mig noga. Gamla mönster kan lätt triggas och det är det inte värt! Inte på långa vägar! Den korta njutningen är inte värt alla negativa tankar och känslor som följer.

Kartlägg dina känslor och tankar du också, så kanske du är en bit på väg mot förändring. Förändring sker inte via ett kostupplägg, ett träningskort eller att läsa fitnessbloggar. Förändring börjar INOM dig och kräver träning och åter träning. Man måste utmana det jobbiga genom att öva praktiskt. Öva på att säga nej, öva på att unna sig lite godis osv.

Att se och bejaka sina känslor är väldigt lärorikt och vägen mot att göra en bestående förändring. Man måste känna sig utan och innan och i detalj. Det räcker inte att veta att man alltid vill ha godis på bio eller att man inte kan tacka nej till farmors kakor.

VAD tänker du innan? Hur kan du tänka annorlunda? Vad, vem, när triggar dig? Hur skulle du kunna göra annorlunda? Vad händer då, om du bryter beteendet? Vad vinner du då istället?

Det handlar inte bara om att säga nej. Det handlar också om vilken bild man har av sig själv. Om man ständigt säger till sig själv ”jag kan inte låta bli. Jag har alltid varit en gottegris. Jag har alltid varit mullig.” då blir det jobbigt! När man säger så bekräftar man sitt dåliga beteende och intalar sig själv att man inte KAN göra eller tänka annorlunda. Ifrågasätt dig själv! Varför måste man ha godis på bion? Vem har sagt det? Hur hemskt är det att vara utan?  Prova?

Vi gör många saker av vanor. Vanor är trygghet och det vi känner till. Det är därför man faller in i gamla mönster. Precis av samma anledning faller misshandlade kvinnor för nya män som misshandlar dem. Hur kan man välja något så destruktivt igen? Jo för att det är ”trygghet”. Det är det enda man känner till. Det är kanske också det man som misshandlad kvinna känner och tänker att man är värd? Om man inte tycker att man är värd något annat än män som slår en så kommer man att fortsätta upprepa det beteendet. Vägen är alltså att jobba på sin självbild….med en bättre självbild kan man inse att man är värd bättre.

Det är givetvis så att mycket av det vi gör ÄR VI INTE MEDVETNA om varför. Den misshandlade kvinnan tänker inte på ett medvetet plan att den ska leta upp en ny slagskämpe till man. Nej, det sker inom oss…. det är den rösten man måste börja lyssna på för att kunna bryta den och byta ut rösten mot snällare ord.

Så här är det med all typ av förändring. Det går inte med quickfix eller snabbkurs. Det är en process. Den är lång. Den är kämpig. Men på andra sidan är det så förbaskat mycket väl värt det!

 

 

Mitt sockersubstitut!

Färsk igen

AAAAAAAAHHHHHH vad det är underbart med en ”ny” kropp! En utvilad, kraftfull och kropp som är på G! Jag kom på att jag inte har haft total vila på ett helt år. I våras vilade jag ”halvt” innan min diet. Jag skötte löpningen men vilade från gymmet. Det är inte total vila. Total vila är inaktivitet så att muskler, leder och nervsystem får hämta andan och läka ordentligt.

Igår gick det ju hur jäkla lätt som helst att först springa 11 km på morgonen, träna rygg och biceps samt cirkelträning på kvällen. Det blev totalt tre timmars träning med puls och kraft. Ändå var jag pigg när jag kom hem på kvällen efter en dag med full aktivitet (jobbade oxå).

Det känns oförskämt lyxigt för mig att kunna äta mer nu. Min kropp har slutat överreagera på kolhydrater så det känns betydligt bättre att äta mer då. Ingen vätskeansamling som gör benen klumpiga.

Det är underbart att vara pigg i kroppen och VILJA träna inför passen. När det finns energi kommer inga tankar om ”hur ska jag orka? jag är trött” osv. Att se framemot träningen mer och inte behöva övertala sig själv i huvudet pga att man känner av ett energiunderskott är ju rena himmelriket!

Under diet vänjer man sig vid underskott och intalar sig själv att det går, jag orkar, jag kan osv. Med en utvilad och energifylld kropp behövs det ingen övertalning. Då är man bara på gång!

Jag känner mig bortskämd och lyxig att kunna äta så mycket som jag kan nu, jämfört med tidigare. När man äter bra mat blir det mycket volym för att få i sig 2600 kcal. Det är så mycket jag äter om jag kör två pass om dagen då ett pass är minst en mils löpning.

Jag älskar bröd så därför passar jag på att ladda med det inför träning och efter. Folk är så rädda för bröd. Jag äter all sorts bröd men det hela handlar bara om mängden och givetvis vad man har på…. Jag använder inte smör utan mjukost, mager hårdost, skinka, sockerfri sylt eller keso.

Gårdagens mat;

innan löpning; muslibar

löpning

efter löpning; gröt m krossade linfrön, äggvita, proteindrink, äpplemos, två skivor bröd med mjukost

mellanmål; två skivor bröd med ost

lunch; köttgryta med pasta och oliver, vitkålsallad

mellanmål; energibar, banan, päron

träning

efter träning; hemmabakade ”marathonmuffins” – 4 st

middag; pasta med oliver, vegetarisk sojastek, grönsaker i wok.

kvällsmål; kesella, äpple, rostade sojabönor, pumpafrön, omega3

En stor fördel med all löpning är hur gott och mycket man kan äta. Sug efter ”junk” försvinner dessutom när magen får mat hela tiden och dessutom kolhydrater.

När man blir så pass vältränad att man inte tycker att milen känns överhuvudtaget är det ju inte jobbigt att träna men man kan ändå äta mycket utan tråkiga konsekvenser.

Nu ska jag äta dinkelmannagrynsgröt med mellanmjölk, päron och proteindryck. Sen väntar 15 km i mörker o höstrusk. I LOVE IT!

 

Falsk motivation

Många söker febrilt efter motivation på nätet. Någon text eller bild som kan skapa vilja och lust att träna. Vilja och lust att skärpa till kosten. Det vimlar av texter, bloggar, sidor och förebilder för att får inspiration.

Jag tycker att inspiration är det som man kan få tillfälligt men som inte varar särskilt länge. Så fort man har klickat bort sidan och det har gått några minuter så blir inspirationskänslan snabbt ett minne blott. Kanske kan man hålla det i minnet om man anstränger sig, påminna sig innan ett träningpass om den där välsvarvade rumpan eller det där fantastiska träningsupplägget man läst om. Inspiration är tillfälligt, kortvarigt och kortsiktigt.

Motivation däremot är något annat. Motivationen kommer inifrån en själv för att man har kommit fram till vad man vill. Motivationen är mycket starkare än inspirationen. Motivationen ger svar på frågan varför även under en seg dag då man är trött, huvudet värker och man vill inget annat än att avvika från planen. Den som är motiverad fortsätter. Den som endast lever på kortsiktig inspiration hämtad från andra ger vika.

Motivation får man inte, den skaffar man sig! Mitt enda tips är att gå till botten vad man vill, vad man tycker om, på vilket sätt man kan klara av att genomföra en plan för att nå målet. Ingen annan kan svara på det. Inte heller kan någon annans färdiga upplägg vara svaret på hela frågan. Det är så mycket mer än så att ändra livsstil, som det faktiskt innebär när man vill uppnå bestående resultat av träning och kost.

I mina ögon är riktig äkta motivation en vilja som håller i sig i vått och torrt. Givetvis kan det hända förödande saker i ens liv som tränger bort motivationen för en stund MEN om man avviker från sin plan någon gång varje vecka pga olust kanske man inte är motiverad? Kanske har man valt fel plan och av fel anledning. Då kvittar det hur mycket man letar inspiration på nätet för det kommer inte ge en djup motivation som man står för i vått och torrt.

Innerlig motivation gör att man tar sin promenad eller joggintur oavsett om det regnar, är minusgrader eller stekhet. Den sanna viljan gör också att man självmant väljer bort en fest för att kunna prestera fysiskt dagen efter. Är man motiverad så väljer man aktivt utan att tycka synd om sig själv. Givetvis finns det stunder då även en motiverad person tycker att valen blir jobbiga MEN den motiverade vet hela tiden i bakhuvudet varför den väljer som den gör. Den motiverade har bestämt sig och vet att slitet är värt det. Det är ingen uppoffring utan en prioritering som främjar livsglädje och ger något tillbaka. Att vara motiverad innebär också att man tycker om det man gör och inte bara vill ha resultatet. Alltså, gillar du inte att träna så är det inte hållbart att tro att man kan få en vältränad kropp oavsett hur mycket man läser på nätet eller hur många olika upplägg man skaffar sig. Se istället till att söka svaret hos dig själv genom att ändra din inställning till träning. Hur kan träning bli roligt och meningsfullt för dig? Vad triggar ditt intress i träningen? Där har du svaret.

Det som triggar motiverar. Om det sen är musiken i passen, gemenskapen i gruppträning, den härliga känslan när kroppen jobbar, avslappningen efteråt, tyngre vikter, fler timmar i löpspåret, att pressa tider…. det kvittar! Bara aktiviteten sporrar DIG. Det du gör ska sporra. Inte bara vad du får på köpet i form av en lättare, snabbare och mer vältränad kropp.

Det fanns en tid för tio år sedan då jag ville tycka om löpning. Jag läste Runners world och blev avis på de som fick uppleva flow-känslan och längta till sina pass. Själv tvingade jag mig. Hur skulle jag göra för att tycka om löpning?

Jag lyckades inte då. Tio år senare älskar jag det. Jag vet knappt hur det blev så men det hände iallafall när jag INTE tvingade mig. När jag bara använde löpningen som ”brainstorming”, tid för mig själv och lunk. Ingen prestation. Då kom kärleken!

På ett bananskal gled jag sedan vidare och halkade in på prestation iallafall. Det visade sig att jag älskade (älskar) det också…. här befinner jag mig idag. Med motivation för många många många…..

 

 

Mission-paus

Idag när jag satt i ångbastun (på spa) och tittade upp på ”stjärnhimlen” som sakteliga ändrade färg om vartannat, slog det mig hur livet kan te sig. I miljöer som spaanläggningar blir jag lätt eftertänksam, kommer ner i varv och lyssnar till mitt inre. Jag tycker om att fundera, känna efter och tänka till. Det är ett bra sätt att lyssna till själen och ”höra efter” om VAD VILL JAG? Gör jag rätt? Lever jag mitt liv på det sätt som mitt inre vill?

Jag är övertygad om att det inre talar till oss på olika sätt. I vårt stressade samhälle är vi bara ofta så dåliga på att lyssna inåt. Vi gör val efter vad som förväntas av oss, vad samhället vill och vad nära och kära tycker. Vi är socialiserade och tappar ibland bort oss själva.

Utan att vara religiös tror jag på att varje människa har ett ”mission” (eller kanske många) och att alla är ämnade för något. Så fort vi INTE gör det vi är menade att göra så mår vi dåligt. Anledningen till att jag tror att det är så, är för att jag själv har mått dåligt under många år utan att ha en aning om varför. Det är svårt att fixa något som är ”sönder” när man inte vet hur man ska laga det….

Jag har letat och letat efter hur jag skulle fixa. Jag ville ju bara må bra och det är fortfarande min mening med livet. Att må bra. Fysiskt och mentalt. Inte alla dagar men i det stora hela. Livet går upp och ner för alla – man har tråkigt, drabbas av elände, blir sjuk, känner sig vilsen, möter motgångar osv. Sånt är livet och det ska inte hymlas om. Snarare blir det lättare den dagen man accepterar att livet inte är perfekt. Det är ok att ha tråkigt, känna sig sunkig och må dåligt. Bara man vet att det vänder! Bara man tycker att majoriteten av ens dagar är värda att slita för, längta efter och får en att le åt livet.

Lycka är när man följer sitt hjärta och gör det som man vill och tror på. Det tog tid för mig att hitta dit. Livet har tagit olika vändningar och det som var rätt när jag var sjutton kändes fel när jag var 25 och är inte det rätta nu när jag är 30 heller.

Jag tror inte att vi har ETT mission i livet. Livet har olika faser och det är spännande! Det jag gör och fokusrar på idag är jag inte alls övertygad om att jag gör om tio år! Anledningen är att det jag gör idag hade jag inte den blekaste aning om för tio år sen att jag skulle göra……saker o ting händer som för en vidare i livet. Man upptäcker nya intressen, sidor hos sig själv och livsstilar som förändrar en, utvecklar en och ger ny mening i livet.

Jag tycker att livet är skitspännande och älskar det för det!  Där i bastun satt jag och var tacksam över att jag har hittat min livspartner som har samma ”smak” på livet som jag och tycker om att njuta på samma sätt som jag. Vi lever inte för karriär eller pengar. Vi lever för upplevelser som gör oss glada. Inga pengar, prylar eller titlar kan mäta sig med det.

Jag tänkte också på hur många olika vägar det finns att välja mellan. Världen står öppen för oss idag. Så många olika karriärer man kan välja, så många olika länder man kan bo i, så många sätt man kan fördriva sin tid med intressen osv. Vi vet inte hur lyckliga och tacksamma vi borde vara för alla möjligheter som ligger för våra fötter.

Kanske är det mångfalden av dessa möjligheter som gör att så många ändå är vilsna och olyckliga i sina liv. Det blir för svårt att välja!

Jag kan inte säga hur just DU ska hitta rätt. Jag kan bara be och önska att DU letar vidare. GE INTE UPP! Känns livet fel så fråga dig vad din dröm är. Våga sen prova den! Kanske blir det helt rätt, kanske var det bra en illusion eller så är det just din ”skatt”. Våga leta, sök och våga sticka ut. Våga vara DU! Det finns alltid någon som korsar din väg en dag och hänger på samma stig som du. Hur udda eller snårig den än är.

I helgen har jag kopplat av, varvat ner och laddat batterierna. Jag är nästan överladdad nu känns det som…. Spa är viktigt för mig då det är där jag kopplar av till fullo! Två yogapass,bastu och varmbad samt lyxigt hotell  hjälpte mig på vägen mot avkoppling. Det är viktigt att koppla av ibland när man har valt ett liv med mycket prestation. Prestation i form av träning/tävling som är mitt mission i livet. Det gäller bara att vårda alla andra bitar i livet så att själen inte säger NEJ NEJ NEJ till den krävande prestationen jag utsätter mig för. Även om det är RÄTT för mig så kan det också bli för mycket av det goda.

Just nu säger huvudet (själens röst hos mig)  JA JA JA till att dra igång med träning igen. Fredag och lördag var mjukstart med ett gympass och ett joggingpass. Imorgon blir det fullt ös, dock inriktat på alternativ träning. Måndag kommer att bestå av morgonlöpning, ryggpass i gymmet följt av cirkel/fyspass.   DET är mitt inre som talar till mig att jag älskar träningslivet och att leva därefter.

Mat är lyx och njutningsfullt!

Varje dag..

 

 

 

 

 

 

 

Fysisk avkoppling i lugn miljö

 

 

 

 

 

 

 

Yoga som stretching för stela muskler

 

 

 

 

 

Lugnande promenad vid havet. Där känner jag alltid ro…

 

 

 

 

Med mannen jag älskar…..Vad vore att njuta utan honom? Inte lika njutningsfullt helt enkelt.

Vi älskar mat, träning, resor, havet och varandra!

 

Time to run!

Då var det dags att sätta båten i sjön! Sakta men säkert drar jag igång så att kroppen ska börja komma igång igen. Igår fick jag en väldans träningssug när jag promenerade till jobbet med min ”löparmusik” i öronen. IIIIIIIII jag ville springa! Imorgon är det dags för första löpturen på en vecka! Idag blir det första gympasset på sju dagar så jag startar med ett helkroppspass med mycket basövningar.

Kroppen känns pigg och fräsch och inte ens stel, vilket jag annars hade förväntat mig. Utan träning och påföljande stretch blir den lätt stel annars. Jag har bara stretchat en gång denna veckan så det blir intressant att känna hur kroppen känns i gymmet idag.

Min plan är att köra två veckor med lugn löpning, alternativ konditionsträning och gymträning på känsla. Ännu är det inte fullt fokus på löpning utan träning för att förbereda inför vinterns grundträning. Det kommer att bli bodypump, indoor walking (pass på ett gym), spinning, box, yoga mm för att prova nya saker och ”leka” lite. Ska bli skoj! Löpningen blir 3-4 pass/v med lugn fart efter vad kroppen vill. Konditionen tänker jag bibehålla med högintensiv spinning istället.

Jp hjälper mig med upplägg i gymmet framöver. Han är duktig på ”friidrtottsövningar” så det ska bli kul att träna annorlunda jämfört med vad jag är van vid. Jag börjar med högrepsträning för att lägga en grund, ska prova lite excentrisk träning och sen blir det mer explosiv och spänstträning. Som löpare är jag redan starkare än vad som behövs men jag tänker bibehålla det och även styrketräna för välbefinnandets skull. En jämt stark kropp gör mindre ont och blir mindre skadad tror jag!

Kosten kommer att ökas succesivt efter hur mycket jag tränar. Under vilan har jag ätit ganska lite, vilket inte har varit några problem. Utan träning sitter jag mest stilla och då minskar min aptit rejält! Vikten är nere på minisiffror som inför tävling fastän jag inte är ”tömd” nu. Jag gissar att kroppen har stabiliserat sig nu efter all stress och hård träning. Vätskan har släppt och kroppen är inte lika känslig för kolhydrater upplever jag. SKÖNT! Kolhydraterna kommer jag att behöva för att prestera framöver! Det ska finnas ENERGI för att träna hårt, vilket även kommer att höja motivationen och jävlar-anamman. Det är mycket roligare att träna då!

I helgen blir det en stor belöning i form av spa-vistelse i Varberg. Asia spa ska jag och Jp besöka där temat är avslappning, yoga, bad, värme, kärlek, hav och god mat. Spa är mitt sätt att koppla av, lyxa till det och belöna mig själv (och Jp).

Ro-lig vila

Fjärde vilodagen och det är inga problem! Jag skulle kunna vänja mig vid detta också, faktiskt! Jag har inga fysiska abstinensbesvär utan det är väl snarare trist i längden att INTE ha något att sträva efter på sin fritid. Träningen är på så sätt ett stort BEHOV men inte beroende. Beroende är det först när det styr hela ens liv på ett tvångsmässigt sätt.

Kroppen känns iallafall piggare efter inaktivitet! Benen är inte trötta när jag går uppför en trappa, benen känns lätta och musklerna gör inte ont när jag klämmer på dem. En REJÄL återhämtning får man först när man har vilat mer än en dag. Hur många dagar är individuellt men vilan är väldigt viktig om man har kört riktigt hårt under en längre tid. Under många månader vilade jag max 1 dag/v. Jag tar förmodligen mer vila nu än vad många andra elitidrottare gör. Många kör med aktiv vila (alternativ träning) men eftersom jag dessutom dietat mycket så blir min kropp extra sliten. Vilan fungerar även som en grym motivationsboost då man laddar med både fysisk och mental energi för en ny hård säsong.

Imorgon får jag hembesök med massage! Vilken lyx vi har med ”egen” massör i IS Göta! Det bli sista ”smörjningen” inför träningsstart på fredag eller lördag. Löpning blir ”först ut”. Igår var jag och kollade in friidrottshallen där jag kan träna inne på vintern och springa på bana. Även det känns som en lyx när man som löpare är med i en klubb. Det känns inte som att man är så bortskämd med såna grejer när man varit i fitnessvärlden….

Vilan har inte varit träningsfri i mitt huvud. En del planering har gjorts med upplägg, läsa på om löpning osv. Jag gillar sånt! Planering är A och O för att hinna allt man vill göra och jag tycker bara det är skoj att sitta med min kalender och knepa och knåpa.

Det har även gjorts en del upplägg till de som hör av sig och vill ha min hjälp. Alltid roligt att kunna hjälpa till! Dock hjälper jag inte till gratis. Min fritid är dyrbar och min kunskap likaså.

Timmarna går snabbt på jobbet och där är det fullt upp så det inte hinns med att bli uttråkad. Tur det kanske…. Ikväll blir det stand-up-komik med Betnér! Magmusklerna lär få sitt iallafall!