Tacklande taktik

Inlagd i Tankar kring livet november 20, 2009 av mariaandersson

Det är en konst att våga gå sin egen väg. Våga följa sitt hjärta och göra det man brinner för. Inte nog med att man ska våga satsa, slita hårt och ta sig igenom tvivel på sig själv och jobbiga dagar. Man ska också stå ut med eventuella åsikter som andra har och samhällets värderingar.

Mycket handlar om att passa in i vårt samhälle. De flesta strävar efter att vara omtyckta, någorlunda populära och att vissa viktiga personer tycker att man gör ett bra jobb. Även dessa yttre faktorer påverkar oss så pass mycket att vi ibland inte gör det som vi egentligen vill.

Det handlar om integritet och självkänsla. Att våga stå upp för sina åsikter, göra det man vill och ta andras ”tacklingar” utan att falla som en fura.

Min väg mot att må bra och trivas med mitt liv i det stora hela började just där. Jag tänkte ofta på vad andra tyckte. Vad ska släkten och familjen säga? Vad tyckte min partner? Vad skulle de säga på jobbet/på skolan?

Mycket ”tänk om….”, ”man borde…”, ”alla vet väl att man måste….” osv. Dessa floskler som begränsar oss i vårt fria tänk, gör att vi inte vågar och skapar hjärnspöken i skallen på oss.

Ofta är det inte ens sant, det som vi tror att alla tror om oss. Visst kan man få gliringar om man är kvinna och inte vill ha barn när man är 30 , eller väljer att träna en fredagkväll när andra går på julfest, eller säger ”nej tack” till en välkomstdrink för att man ogillar alkohol, eller hellre vill resa jorden runt istället för att köpa villa….. Ja det finns hur många exempel som helst som är att gå emot den stora strömmen.

Det viktiga är än dock att följa SITT hjärta. Jag tror inte att man som människa blir lycklig av att göra saker för att andra vill det. Ok, små saker måste man göra av plikt, regler, normer och lagar MEN inte ALLTID och speciellt inte på sin fritid när det gäller lagliga göromål.

Det handlar mycket om att inom sig, för sig själv bestämma sig för att det är OK att göra annorlunda. Det är ok att avvika. Det är ok att vara annorlunda. Det är ok att inte känna sig som en vanlig ”Svensson”. Det är ok att vara udda.

När man har accepterat att man inte är som ”alla andra” blir det också lättare att stå upp för det utåt. Då går man med bestämda steg. Man talar tydligt. Man har en bestämd ton. Man visar med hela kroppen vad man vill. Man blir också glad och det hörs att man gör det av lycka. Man strålar…..

Då är det svårare för skeptikern att ”sätta” sig på en. MEN om DU tvivlar så bjuder du också in till att få kritik. En flackande blick, ett tvekande steg och en darrig röst är väldigt lätt att klanka ned på.

Det är ingen slump när det gäller om man får kritik för den väg man väljer. Helt enkelt är det så att den som har bestämt sig och trivs med det den gör får mindre kritik. Den som visar i längden att den inte viker ner sig för några påhopp, den som kör på i sitt race dag ut och dag in – den blir till sist accepterad för den den är.

Det ligger något i ”du måste acceptera dig själv för att andra ska göra det”. När andra gör det är det lättare att fortsätta sin väg mot målet….

Min väg mot nästa års idrottsliv börjar ikväll. Planen spikas ikväll. Ihop med 60 andra löpartokar blir det planering, målsnack, skoj, käk, lek och gemenskap ikväll.

Min väg är inte den vanligaste. Efter årens lopp längs denna väg har jag dock hittat andra likasinnade att gadda ihop mig med. Det finns de som tänker som en själv, även om det ibland inte känns så. Gemenskap är härligt! Det bekräftar, peppar och sprider vänskap och glädje!

Rörigt värre

Inlagd i Kost/recept november 18, 2009 av mariaandersson

Jag håller mig fortfarande till min kesellaröra som kvällsmål framför TV´n. Under diet äter jag detta men även nu….är så gott och mättar bra!

Några röror som jag varierar mig mellan….

Skivat äpple som micras någon minut med pepparkakskrydda. Valfri mängd kesella på det och lite sötningsmedel. KLART!

 

 

 

 

 

 

 

Man kan också byta ut pepparkakskrydda mot kanel + äpple-funlight. Ev kardemumma funkar också.

Vill man ”fetta” till det så micrar man äpplet med en klick jordnötssmör också! Det är jädrans gott men tyvärr är min burk jordnötssmör slut… :(

En lightvariant på ”negerbollar” är ; kesella, kruskakli, karobpulver eller kakao, sötningsmedel, en droppe bittermandel-essens (finns bland bakprodukter i affären). Ev lite kokos på toppen.

 

 

 

 

 

 

 

Ikväll tänkte jag testa malt pommeransskal i röran + kakao. Choklad/apelsinsmak låter ju inte dumt! :)

Nötter eller rostade sojabönor till det och kvällen är räddad! Fast ikväll är jag fortfarande mätt efter ett stort lass med potatismos efter 60 min tung spinning. Shit mina ben är trötta! Benen tar slut innan pumpen gör det för mig i spinning. Jag är helt enkelt bättre på att springa. :)

Imorgon får benen vila och endast ett lätt styrkepass för överkropp står på schemat. Till helgen väntar 50-60 km på tre dagar. Träningshelg med Göta! Längtar!

BIG TIME movement!

Inlagd i Träning november 17, 2009 av mariaandersson

Det är så härligt med den där stela, onda, stramande känslan av att något har ”gått sönder”. Det spänner när man rör sig, stramar när man sträcker på sig och gör smått ont när man belastar. Jag menar så klart träningsvärk.

Jag får inte så lätt träningsvärk men när det kommer blir jag glad. Det är ett kvitto på att man ”gjort” något. För mig är det alltid positivt. Säkert för att jag tänker att det går framåt då med kroppen. Den utvecklas – tvingas bli starkare och mer uthållig. Precis vad jag vill!

Likaså är det när jag springer tills jag andas häftigt, benen går långsammare pga mjölksyra, musklerna stretar och drar…. Det gör på ett sätt ont men det är så gött! Jag tycker om att pressa mig. Jag tycker om att ”plåga” mig. Eller är det kanske inte plåga när man tycker om det?

När man saktar ner efter en intervall kommer den där sköna avslappnade känslan. DEN är nästan allra bäst! Också ett kvitto på att man gjort nåt. Den härliga mjuka avslappningen kan sitta i flera timmar i min kropp om jag tagit ut mig bra. Jag älskar det!

Jag blir alltid lika förvånad när jag hör någon gnälla över träningsvärk. På tonen och ordvalen kan jag höra hur de fullkomligt hatar det, ångrar sitt träningspass och inte vill uppleva det igen. Jag förstår inte. Det är ju skönt! Man har ju gjort något!

Kanske är det bara jag som ”går igång” på att ”göra”. Verb är nog mitt signum i livet. Mitt liv går mycket ut på att göra. Göra det som är trevligt, roligt, jobbigt, härdande…. Så länge det utmanar mig och sporrar mig så kan det vara både positivt och negativt. Jobbet är inte alltid kul eller lätt. Träningen är inte alltid lockande eller ens rolig. MEN anledningen till att jag ändå väljer att GÖRA det är för att det utmanar mig på ett postivit sätt. Inte varje dag men i det långa loppet. Med vetskapen om att jag ibland ska ta mig igenom tråkiga vardagar för att få uppleva glädjetjut en annan dag så är det värt det. BIG TIME!

Idag njuter jag av en stramande rumpa efter att ha gjort 50-reppare i knäböj igår. Inga tunga vikter men tillräckligt belastande för att härda benen inför tuffa löpturer i framtiden. :) Jag börjar komma in i högreppandet. Musklerna vänjer sig och tom JAG tycker att det är kul. :)

Happy moment trots krampande vad…. ett av några oväntat bra placeringar och tider i höst.

Runnig cookie!

Inlagd i Träning november 16, 2009 av mariaandersson

Förra veckans träning såg ut så här;

måndag; 11 km löpning varav 4 intervaller i 500 m backe, ca 4-mintempo kl 5 på morgonen. Styrketräning (rygg,biceps,mage) på kvällen

tisdag; 15 km distanslöpning, 4.30-tempo på kvällen.

onsdag; 11 km lugn löpning i 5 min tempo på morgonen + löpskolning. Benträning på kvällen.

torsdag; 45 min spinning på morgonen. ”Power” typ bodypump på kvällen.

fredag; löpintervaller på kvällen 200 mX10 st inomhus, löpskolning.

lördag; styrketräning bröst, axlar, triceps, core. Promenad.

söndag; 2 mils löpning på morgonen.

Löpningen trappas nu upp och alternativ träning blir mindre. Något spinningpass slänger jag in då och då lite beroende på vilket gym jag ska träna på i framtiden. Vet inte riktigt hur mycket jag kommer att nyttja ett gymkort men tycker ju det är bra att ha och gillar att variera mig.

Jag hade gärna sprungit mer än jag gör, faktiskt. Dock säger vissa muskelfästen ifrån redan, som nedre delen av vaden precis bredvid hälsenan. Ska byta skor nu så det kanske hjälper. Även om man kan variera löpningen så är det ändå samma muskler som jobbar hela tiden, jämfört med gymträning där man vilar mer mellan varje pass. Jag får skynda långsamt helt enkelt!

Kosten justerar jag också succesivt. Det blir en hel del energibars som mellanmål, innan morgonlöpning och efter träning ibland. Det är verkligen mitt godis det! Dock ska man inte lura sig att det är nyttigt eftersom vissa bars innehåller mycket energi, choklad osv. Jag behöver dock energin när jag springer så mycket som jag gör. Att springa på tom mage gör jag inte längre. Det blir någon muslibar, energibar eller tom ibland lite skumgodis kl fem på morgonen! Snabb, lätt energi som INTE mättar gäller då! Det är ju före och efter träning man ska äta som mest, eftersom man då gör av med det och behöver det. Jag blir inte lika hungrig senare på dagen om jag fyller på ordentligt kring träningspassen. BRA BRA!

Jag har börjat föredra att äta middag direkt efter kvällsträning istället för att ha en drink eller riskakor efter träning. Jag äter hellre en bastant middag med mer kolhydrater så fort jag kommer hem än att trycka i mig snabba kolhydrater på gymmet som ändå inte mättar…. Så länge man får i sig käk inom en timme efter avslutat pass är det ingen ”fara” att bli katabol eller låg. Jag som dessutom inte är mån om att bygga muskler behöver ju bry mig mindre.

Likaså är det med protein. Jag tar endast en proteindrink på morgonen PÅ gröten. Bara för att det är gott! Omega3 och vitaminer som tillskott och sen blir det bra med BARA MAT. Inga andra tillskott. Jag får lätt i mig 2 g protein/kg kroppsvikt bara av maten jag äter. Äter man 6-7 måltider under en dag är det inte svårt när man väger 52 kg. Som sagt behöver jag inte bry mig så mycket om muskelmassa längre…. Det tar dock lite tid att ställa om hjärnan och tänket. Jag har ju ätit på ett visst sätt länge och det blir  rutin.

Efter nyår (när proteinet är slut) tänkte jag prova utan drink helt. Jag vet att det inte lär bli någon skillnad – bara lite mer kolhydrater då….finns så många goda yoghurts som man kan ha på gröten istället. Den som inte provat yoghurt på gröt måste göra det! MUMS! Favoriten nu är björnbär/vanilj och jag väntar med spänning på pepparkaksfil.

Nu var mina proteincookies nere i magen, sprider sig ut i benen som väntar på löpskolning+benträning. Det är såååå gött att träna med energi nu! Det säger väl allt att jag utan tvekan sprang intervaller i morse kl fem på löpband….6X2 min på 17.2 km/h. Det är 3.30 tempo jag ska hålla på fem km tänkte jag, iallafall till nästa år. Intervallpass är grymt mycket lättare med energi i kroppen, tom i ottan! :)

 

Liten men naggande god

Inlagd i Träning november 15, 2009 av mariaandersson

Lite här och var läser jag om olika uppfattningar om hur lätt eller svårt det är att tappa muskler när man förändrar sin träning. Själv förväntar jag mig inga radikala fysiska förändringar bara för att jag succesivt kommer att löpträna mer och dra ner på tung styrketräning.

Jag förstår inte varför ”folk” tror att man då skulle krympa över en natt när det faktiskt har tagit så lång tid att bygga upp det man har. Som de flesta vet tar det många år att bygga muskelmassa och att forma sin kropp så det blir en visuell skillnad. Likaså tar det tid för kroppen att reagera på ändrade träningsförhållanden. Givetvis skulle man tappa väldigt fort om man slutade träna helt och började missköta kosten. Men inte annars vill jag påstå.

En del verkar också tro att styrketräning i gymmet är enda sättet att bygga muskler. Pyttsan säger jag! Hur många idrottare finns det inte som skulle kunna gå rakt in på en scen i atheltic fitness och spöa skiten ur många som slitit enbart på gymmet i flera år? Tänk brottare, gymnaster, friidrottare….. det är inga dåliga fysiker de ligger inne med fastän de tränar många timmar per vecka (vilket vissa tror är katabolt) och där endast styrkan är en liten del av upplägget.

Mycket handlar om anlag och hur man är skapt från början. När jag var 12 år och hade tränat fotboll i ett år fick jag första kommentaren om vilka benmuskler jag hade fått. Inte hade jag gått på nåt gym! I högstadiet lyfta jag rosa hantlar hemma i duschen någon gång i veckan för att jag ville ha en bula på armen. Det fick jag också! Så lite kan göra en hel del, om man har anlag. Andra får slita flera år men det händer inte mycket ändå.

Många tror att byggare och fitnessfolk är stora som hus. När man tävlar är man allt annat än stor. Med kläder på ser man mager ut, iallafall som lättviktstjej. Folk tror att man blir stor av muskler – det blir man kanske OM man har mycket fett på kroppen också men när fettet är borta är det inte mycket kvar…..muskler tar inte mycket plats men väger en del. Det är en viss skillnad jämfört med fett som tar mycket plats men väger mindre än muskulatur gör.

Många tror också att alla långdistansare är smala som sytrådare. Så är det inte heller! Spola tillbaka till finnkampen i höstas och man kan se att vissa av tjejerna hade en hel del muskler som sprang långdistans. Visst är den yttersta världseliten oerhört smala men de har ju också de anlagen. I mitt fall – jag som är född lite grövre – skulle jag få svälta mig till anorektisk om jag skulle ha mått och vikt som en löpande kenyan.

Alltså, anlag spelar roll både för hur lätt man bygger muskler och för hur lätt man sen tappar dem. Jag har löptränat seriöst i ett år nu. Under fem av de tolv månaderna har jag gått på diet och tävlat som mest i löpning. Under två av dessa månaderna tränade jag endast lätt styrketräning. Ändå vill jag inte påstå att jag tappade varken benmuskler eller på överkroppen. Inte mer än tidigare dieter iallafall.

Så frågan är om jag kommer att tappa så mycket muskler NU bara för att jag drar ner på styrkepassen och kör mestadels högreps med lätta vikter? NU finns det ingen anledning för min kropp att välja att förbränna muskler när det finns mat att tillgå. Jag äter mycket kolhydrater innan och efter träning samt lite lagom med kolisar resten av dagen. Jag ligger inte på ett underskott så varför skulle kroppen vilja bränna muskler?

Jag tror inte att det krävs särskilt mycket gymträning för att bibehålla det som finns. Iallafall inte för att det INTE ska märkas skillnad till vardags. Visst, på scenen skulle man säkert se skillnader MEN om man inte har tänkt ställa sig på en scen så spelar det mindre roll….. till vardags har man kläder på sig och flexar inte  – då syns inte detaljer lika väl och inte heller marginella skillnader.

Hur kroppen förändras är så klart individuellt efter hur man har tränat tidigare, vilken bakgrund man har, HUR man har byggt upp sin kropp och vilka anlag man har. Har man t ex fuskat sig till muskelmassa genom otillåtna preparat är det inte så konstigt om man tappar muskler om man slutar träna….

Jag kommer att lägga upp poseringsbilder i framtiden för att jämföra min fysik mot då jag tävlade. Bara för att visa på hur och om kroppen förändras med tanke på annan träningsinriktning. Nu känns det inte lönt då det endast är en kort tid sedan jag ändrade mitt upplägg.

ulricehamn 045

 

En månad innan tävling i CBB. Ser allat annat än stor ut….

 

 

 

 

 

 

Maria Andersson_6

när man flexar händer det grejer….

vill inte säga att jag blir stor men större…. :)

 

 

 

 

 

 

CBB09 016

 

Jag på inmätning i CBB. Ser väl allt annat än stor ut i avslappnat läge.

 

 

 

 

 

 

Fredagsnöje

Inlagd i Träning november 13, 2009 av mariaandersson

Idag blev det äntligen debut för mig i friidrottshallen! Jag har inte kunnat bärga mig för att springa intervaller så det har blivit smygstart med det denna veckan. Nästa helg har vi träningsläger på hemmaplan med Göta och då väntar 5 km test. Måste ju ha testat lite fart innan dess….. tävlingsmänniska som jag är….

I friidrottshallen finns en bana på 180 m så det passar utmärkt för intervaller. En härlig spänst får man på bana men kurvorna sliter, så det gäller att använda hallen med måtta. Idag testade jag 200 m X 5 i två serier (alltså tio intervaller). Jag hade läst på om detta innan passet så en  maratonlöpare som springer på 3 h bör fixa 38 sekunder per intervall. Jag fixade 37 s på mina idag så jag hittade rätt direkt! Härligt med en sport där man kan läsa sig till och få färdigserverat hur man ska träna, vilka tider man förväntas ha osv.

Det var riktigt kul att springa med fart, vilket jag behöver! För att bli snabbare på längre distanser krävs det att man övar snabbhet genom korta intervaller. Det blev ett lagom hårt pass då det gäller att vänja kroppen succesivt. Jag fick bra puls (går inte att jämföra med spinning) och det kändes i låren. Som sagt, varsamt så det inte sliter nu! Jag har en lååååång grundträningssäsong framför mig!

Det blev även lite löpskolning (teknikträning) som Jp undervisade mig i. Han är ju ”gammal” friidrottare. Jag fick bra betyg för att vara nybörjare. :) Det kändes som att löpskolningen kommer att göra sitt för mina svagheter; korsrygg och höftböjare fick jobba lite. Funktionell styrka/uthållighet/koordination kan man säga.

Det var en härlig känsla att träna i en friidrottshall. Riktig idrott! Teknik. Klocka. Tider. Prestation. I LOVE IT! Det syns nog på bilderna….

träning 016

 

Tripping

 

 

 

 

 

 

träning 017

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite fart….

träning 019

 

 

 

 

 

 

 

 

träning 018

 

 

 

 

 

 

 

 

träning 020

 

 

 

 

 

 

 

 

träning 021

 

 

 

 

 

 

 

 

Trött o nöjd…..

träning 022

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett berg med mat satt fint efteråt…. nu väntar proteinkaka med mango och goji-bär. MUMS! Kan man få en bättre start på helgen?

träning 010

 

Potatismos med lax och en stekpanna full med grönsaker….färska wokade så klart!

Fått dille på potatismos, så gott och perfekt efter träning!

Stopp för begränsningar!

Inlagd i Mental träning november 12, 2009 av mariaandersson

Alla har vi våra vanor som vi ogärna bryter. ”Usch för att träna tidigt på morgonen” säger en del som hör att jag springer kl 4-5 på morgonen. ”Usch för att äta gröt på morgonen” säger de som kanske aldrig äter frukost utan väntar till 10-kaffet på jobbet.

Vi är alla vane-människor utan att knappt märka det. Det är lätt att fasa för och avvisa det som är obekant. Jag tänker själv tillbaka till hur jag var för fem, tio och femton år sedan. För tio år sedan hade jag ”dött” om jag vetat att jag som 30-åring skulle springa milavis innan alla andra vaknar. Att jag skulle älska gröt på morgonen skulle jag också bli förvånad över för tio år sedan.

Man lär om, provar nytt och fastnar för nya intressen, vanor och göromål.

Ändå är det så svårt att ändra tänket för att lära sig nåt nytt eller åtminstone våga prova…..Även om man vet att man fastnar  i ett beteende efter en tid så är det ändå svårt att byta beteende. Det är en tröskel man måste komma över innan man hittat en ny vana. Med detta i bakhuvudet kan man faktiskt övervinna en del bromsklossar i livet. Det GÅR att ändra tänk, bara man ger sig själv chansen…

Ett simpelt exempel;

Igårkväll var jag ganska trött och rent ut sagt uttråkad efter ett benpass i gymmet. Det var inte alls kul och kändes smått meningslöst med tanke på att jag inte har några gymambitioner mer än att upprätthålla en allmän styrka i kroppen. Nu när jag inte tänker tävla i fitness/cbb ser jag gymträningen mindre betydelsefull. Jag är van vid målfokus och finns inte det så tappar jag lätt gnistan.

Nåväl, eftersom träningen kändes trist tänkte jag direkt att morgondagens träning också skulle bli tråkig. DÄR bromsade jag mig! Stopp och belägg! Tankefel! Bara för att man har ett och annat tråkigt pass ibland betyder inte det att det KAN bli roligt imorgon. Jag intalade mig själv detta och tänkte också att trötthet ofta medför negativa tankar. Alltså, ät, få massage och sov Maria - sen blir allt bra!

I morse skulle jag nämligen prova spinning 6.45. Att spinna på morgonen är ovant. Att äta frukost på jobbet är ovant. Att missa frukost med min älsklign är trist. Negativa tankar!

Jag gav det en ärlig chans ändå! Matlådorna fick packas igårkväll istället för i morse. Det gick ju det med! :)

Innan spinningen fick det bli risgrynsgröt med filmjölk och äpplemos för ovanlighetens skull. Det var ju skitgott! Mer sånt!

Spinningen var hur kul som helst ju! Benen blev riktigt trötta – gött! Frukost på jobbet var också gott och jag stod mig mycket längre på det än vanligt.

Tänk vad små nya vanor visst kan vara positiva fastän det är mindre bekant. Det är så lätt att snöa in i gängor och få för sig att ”man inte kan träna på en viss tidpunkt eller inte kan äta den typen av mat eller måste ha sina rutiner vad det nu än gäller.”

Ville bara dela med mig av detta så att även DU som läser vågar testa något nytt för att upptäcka nya saker – stora som små! Detta var bara en liten förändring i min vardag men den är talande…. Så lätt det är att först tänka negativt och sen visar det sig vara en jättepositiv upplevelse. På samma sätt kan man tänka med stora förändringar som att flytta, byta jobb etc.

Själv behöver jag fortsätta jobba med mitt tänk kring styrketräning. Det tar tid för mig att tänka om när det gäller gymträning. Jag behöver inte stora starka muskler längre men det är svårt att tycka att cirkelträning och lätt tärning med vikter är ”riktig” träning. Det är dock just den typen av träning jag behöver nu, så min inställning ”sitter bara i huvudet”.

Tänk på det nästa gång du dissar något pga negativa tankar! Kanske missar du just då en positiv upplevelse!

Skål för det!

tågjag

Elitidrottande kvinnor, är det hälsovådligt?

Inlagd i Träning november 10, 2009 av mariaandersson

Många som tävlar i fitness och är vana vid att gå på diet får lätt problem med menscykeln. Många tror att det är farligt och hälsovådligt när mensen försvinner. Så har jag också trott.

Själv har jag inte haft några problem  med menscykel de senaste åren fastän jag har legat på en låg fettprocent. Trots att jag inte äter p-piller eller tar andra hormonpreparat (p-piller-mensen är inte ”riktig”mens) så har det funkat som en klocka tills för några månader sedan. I min tävling i CBB var jag i bättre form än någonsin och det har kroppen också reagerat på genom att sluta menstruera.

Man hör att det är farligt för utan mens kan man bli benskör när man blir äldre. Givetvis tänker man också att fertiliteten påverkas,vilket är skrämmande för de som vill ha barn någon gång.

Jag har funderat ett tag på vad jag ska göra åt min icke befintliga mens. Jag kommer ju att hålla min goda form för att kunna springa fort och för att jag gillar det. Sätter jag då hälsan på spel? Det är det ju inte värt! En enkel lösning skulle kunna vara att äta p-piller för att tillföra det hormon som jag förmodligen har lite av just nu i kroppen. Det värsta är att sist jag åt p-piller för några år sedan mådde jag pyton och blev näst intill deprimerad. Jag fick kämpa för att vilja gå till jobbet och träningen blev si så där. DET är heller inte värt det!

För en tid sedan fick jag ett glädjande besked som jag vill dela med mig för att slå hål på en del myter kring elitsatsande kvinnor som inte har mens.

En till mig närstående läkarkontakt som jobbar med dessa frågor kunde hjälpa mig att ge den information jag behövde. Detta besked citerat nedan är dessutom information från en hormonexpert;

Att du tränar mycket motverkar ev benskörhet mycket. Benskörhet skall du inte vara rädd för bara för att du inte har mens, träningen motverkar detta, sannolikt med råge! Du behöver inte äta p-piller för att motverka benskörhet, och du behöver inte ha mens för att motverka benskörhet. Övervikt skyddar mot benskörhet, undervikt ökar risken för benskörhet. Jag vill ändå inte rekommendera dig att gå upp i vikt – vikten är inte en så betydelsefull faktor. Återigen, din träning stärker skelettet.

Läkarens svar på om man kan bli gravid trots utebliven mens;

om du inte har mens pga att du tränar mycket är det inget fel på dig, och då ligger äggen och väntar i äggstockarna utan att må dåligt, och när du senare åter börjar få ägglossning=menstruera bör det hela funka som det skall. MEN, det förutsätter ju att du drar ner på träningen för att du skall få mens för att bli gravid om några år när (om) det är dags. Fortsätter du träna så mycket att du inte får mens så får du inte ägglossning heller sannolikt, det hänger oftast ihop, och utan ägglossning är det liksom svårt.

Men jag ser som sagt inga hinder att fortsätta träna och fortsätta att inte ha mens tills vidare.

Vad gäller hjärta/kärl är det ju så att östrogen har en skyddande effekt, det är därför gubbar får fler hjärtinfarkter än damer, men även i detta avseende kan du känna dig helt lugn. I och med träningen ligger du i absoluta låg-låg-riskgruppen för hjärt/kärlsjukdomar, vilket även förstärks av att du inte är tjock. Till yttermera visso har du säkert as-bra kolesterolvärden.

Jag vill observera att dessa råd som JAG har fått utgår från en elitsatsande person som tränar mycket, har låg fett% OCH äter bra! Jag äter näringsrik mat och svälter mig inte! Om man svälter sig och har ätstörningar gäller texten ovan INTE. DÅ utsätter man hälsan för stora risker men det är inte det texten ovan syftar på.

Texten ovan handlar om kvinniga elitidrottare som lever hälsosamt och har utebliven mens pga all träning och låg fettprocent. Till saken hör också att man inte tar några ANDRA hormonpreparat (otillåtna). Hur kroppen skulle må då kan jag bara spekulera i….

Så frågan är om man som fitnesstävlande behöver bli så förfärad och rädd för utebliven mens? Det är för de flesta övergående då många ser till att gå upp i vikt efter tävling. I fitnessvärlden glömmer man lätt att det finns många andra idrotter där tjejerna har låg fettprocent men klarar sig utmärkt ändå! De kan få barn, mår bra och har hälsosamma kroppar.

Det är ganska intressant i texten ovan att i mitt fall är MOTION och TRÄNING är viktigare  än östrogen för att motverka benskörhet. Jag visste inte att det var så. Det är lätt att ”hacka” på elitidrottare för att de lever extremt. ”Svenssons” gör gärna det samtidigt som de själva äter chips och röker….. jag menar, vem ska tala om hälsa?

Jag upplever också att media har en förmåga att överdriva saker, dra det till sin spets och se ”svaret eller vitt” på saker och ting. Bara för att man som anorektiker riskerar benskörhet så betyder det inte att ALLA med lite fett på kroppen gör det. Det finns en gråskala, vilket är så lätt att glömma i många fall.

Givetvis är det inte optimalt hälsomässigt ur alla synpunkter att elitidrotta. MEN i mitt fall gör jag VALET att ägna min fritid åt det jag ÄLSKAR. Jag gör hellre det än dör olycklig och gammal bara för att få leva några år mer (som olycklig whats the point?). DOCK känns det skönt att jag inte behöver vara rädd för att vara benskör när jag är 40. :)

TACK TL för denna info! :) Hoppas fler blir lugnade….

 

Changing challenge

Inlagd i Tankar kring livet november 9, 2009 av mariaandersson

Jag tänkte fortsätta prata om förändring. Hur ska man göra för att ändra det oönskade beteendet? Jag skrev om det litegrann förra veckan. Dock är det inte enbart genom att läsa en text på 300 tecken som hjälper. Det är mycket mer än så och oftast räcker det inte att läsa om det. Man måste öva, bolla tankar, prata med någon kunnig inom området och försöka igen. Träna, träna , träna och våga prova prova prova. Man lär sig av sina misstag och mindre lyckade dagar….

När vi säger att vi VILL något så kan man försöka förstärka det hela genom att gå till botten om VARFÖR man vill. För att öka motivationen mer kan man bena upp och gå till botten med hur en förändring skulle påverka ens liv.

Att fantisera hur livet skulle bli på olika områden om man gjorde den där efterlängtade förändringen kan vara till nytta de dagarna man tycker att det är tufft och vill strunta i det hela.

Ex. Jag vill sluta jobba och börja studera men vågar inte riktigt satsa. För att motivera mig till att våga kan jag då skriva ned hur en förändring skulle påverka mitt liv positivt.

Hur skulle mina relationer påverkas?

Hur skulle min ekonomi påverkas (nu och framåt)

Hur skulle min boendesituation påverkas?

Hur skulle min fritid påverkas?

Hur skulle min karriär påverkas?

Hur skulle mitt psykiska mående påverkas?

Hur skulle mitt fysiska mående påverkas?

När man har kartlagt detta kan man sedan förstärka det positiva genom att skriva ned dem och påminna sig om detta när det kommer tveksamma dagar.

Likaså kan man kartlägga de negativa följder som en icke förändring kommer att ge. Vad händer inom alla livsområden om jag inte slutar jobba och bestämmer mig för att studera? Är jag villig att betala priset?

Ibland behöver man mer än ett tillfälle att fundera och skriva om detta. Kanske finns det en eller flera andra anledningar som ligger bakom viljan till förändring. Är du ärlig mot dig själv med dina argument? Vill du göra det för dig själv eller för någon annan eller för att det förväntas av dig?

Våga ta utmaningen! Våga förändra! Våga utvecklas! Det är värt jobbet!

Ingen träning utan kaka!

Inlagd i Kost/recept november 8, 2009 av mariaandersson

Det är gott att baka med lite friare händer när det inte bara behöver vara protein i allt jag gör nu. Igår blev det även ”sött bröd” som jag ska ha efter träning istället för proteindrink och torra riskakor. Härligt gott blev det!

Kaka efter träning;

70 g bran/frukt-musli

30 g havregryn

50 g torkat äpple

70 g chokladvassle

10 g honung

10 g carobpulver (eller kakao)

1 msk kardemumma

1 äggula

2 äggvitor vispade till hårt skum

lite funlight-äpple

1 tsk bakpulver

Rör ihop alla ingredienser väl till en smet. Smeten blir ganska lös som sedan hälls i en insmord brödform alt. muffinformar. Grädda i ugnen på 175 grader i ca 20 min eller tills kakan stelnat. Muffins går gissningsvis lite fortare.

bröd 002

 

 

 

 

 

 

 

Jag delar min kaka i fem delar som jag tänkte ha som mellanmål eller efter träning innan jag cyklar hem och äter middag.

En del innehåller; 180 kcal, 15 g protein och 18 g kolhydrater.

MUMS MUMS